Klara Lindell

Vad översätter du just nu?

Just nu sitter jag med finputsningen av den brittiska författaren Candice Carty-Williams senaste roman, som ska skickas in i dagarna. Sen checkar jag ut i några veckor.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det är en ganska lång och ointressant historia. När jag med mycket möda hade skrivit klart min kandidatuppsats i engelska, på temat undertextning, lovade jag mig själv att ALDRIG mer skriva uppsats. Men så insåg jag där jag stod med kandidaten i handen att jag inte hade en aning om vad jag skulle företa mig härnäst. Det enda vettiga valet då (vilket onekligen kan förefalla en smula snävt så här i efterhand) tycktes vara att plugga vidare. Och det gjorde jag, på Tolk- och översättarinstitutets masterprogram i översättningsvetenskap. Med ytterligare en examen i bagaget började jag knega som undertextare (urk, jag sög) men hade tack och lov turen att ganska snart få göra en provöversättning för Bazar och sedan den dagen har jag tro det eller ej aldrig stått utan uppdrag. Lite slump, lite höga ambitioner och ett bananskal, kan man säga.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Eftersom jag lever med en myndighetshandläggare och en tvååring är arbetsdagen rätt inrutad: jag antingen lämnar eller hämtar på förskolan och jobbar sen vad Försäkringskassan menar är åttio procent (hur mycket det faktiskt är blir ju en närapå existentiell fråga för en frilansande skriftställare men men). Innan barnet kom kunde man ju knoga ända in i kaklet kvällar såväl som helger men nu ser livet annorlunda ut. Känns i plånboken men värt.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

I den mån jag hinner. Visst händer det att jag går pang på rödbetan också men jag är inte överförtjust i att när sista punkten är satt behöva gå tillbaka och leta och ha mig efter alla ställen där jag har missförstått. Föredrar att ha ett hum innan jag börjar.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Som den ohjälpliga plugghäst jag är lever jag efter mina gamla grundskollärares devis när det kom till prov: är det någonting du inte kan, gå då vidare i stället för att köra fast, kanske lossnar det så småningom. Mina råöversättningar brukar på det hela taget vara språkligt habila, med undantag för några rejäla skämskuddar, och riktigt spraka av färgöverstrykningar (som gjorts enligt något system som jag omedvetet ändrar under arbetets gång och när råöversättningen är klar oftast inte förstår ett dyft av).

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej. Men jag lyssnar sanningen att säga nästan aldrig på musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nä, men allt sittande framför datorn kan få mig att längta efter ett mer praktiskt betonat kneg vid sidan om. Vilket leder till att jag titt som tätt smiter till vår odlingslott och stökar runt där, fast jag egentligen borde jobba …

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Med min förträffliga självkänsla tänker jag sällan att ett ord fattas i svenskan utan att det måste vara mitt eget ordförråd som är begränsat.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Njae, går och längtar gör jag väl inte precis. Men det är alltid kul när man får in något riktigt vrålsvenskt i texten, som känns så idiomatiskt att det bara inte kan vara en översättning, och så är det det! Finurliga sammansättningar känns alltid bra. Eller att kasta om ordföljden så att det låter så där genomäkta. Och maffiga prefix kommer man långt med.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

De gånger det händer tänker jag att det här vart ju riktigt bra, det ska jag komma ihåg. Och så glömmer jag det. Men en relativt färsk grej var i en bok om en mamma som under sin amerikanskt evighetslånga föräldraledighet kanske eller kanske inte börjar förvandlas till en hund. Mer eller mindre ofrivilligt inleder hon i samma veva ett tämligen oförlöst umgänge med ett gäng normismorsor som också är föräldralediga och ägnar dagarna åt att inmundiga och enligt någon pyramidspelsliknande modell även sälja diverse örtblandningar riktade till just hemmamammor. En av blandningarna kallas för ”the mombie blend”, alltså ”mom”+”zombie” enligt teleskopmodell, och är av allt att döma smått narkotiskt uppiggande och poppis bland småbarnsmammor som aldrig får sova. Den fick på svenska heta ”jävlaramamma”. Lite mer klös än i originalet men jag vart ändå rätt nöjd.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Om den är jag nog än så länge lyckligt ovetande. Men den finns säkerligen därute någonstans. Vänta förresten! Rätt nyligen gjorde jag och redaktören en gemensam tabbe när vi i en bok (och med författarens goda minne) ersatte en för svenskar okänd dejtingapp med Tinder. Men givetvis beskrevs appens funktioner i detalj lite här och där i texten, vilket så klart blev bort i tok när det bara var namnet som bytts ut. Något som en uppmärksam läsare (som till på köpet specialiserat sig på just dejtingappar!) påpekade. Såna gånger skäms man ju. Men i efterhand känns det mest nyttigt.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Inget konkret. Däremot skulle jag någon gång vilja testa hur det vore att låta en översättning ta den tid den tar. Värka fram den liksom. Tänk att få lägga lika mycket tid och tankekraft på en bok som en författare kan göra, hinna läsa på om ett tema, en tid, ett författarskap, kanske besöka platserna som beskrivs och så vidare och inte bara googla allteftersom och i elfte timmen paniklåna någon förhoppningsvis matnyttig bok på bibblan, utan verkligen go all in och nörda ner sig totalt. Det vore mumma.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att man själv bestämmer över sin tid och inte har en chef som hänger över axeln och vissa tider då man helt enkelt MÅSTE vara på plats. Att man slipper teambuilding och morgonmöten. Och att man får översätta så klart, känner mig alltid mallig när jag säger att det är det jag jobbar med (en yngre Klara hade varit mäkta imponerad).

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Efter att ha läst Nils Håkansons Dolda gudar: historiens alla nedvärderade översättande kvinnor.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Det bästa och det sämsta … Översättningar sägs ofta bli bättre ju mindre de märks; den goda översättningen liknas vid en ren glasruta och den dåliga vid en ruta med rispor, inkapslade luftbubblor och så vidare (vill minnas att det är Venutis liknelse). En bra översättning ska man läsa utan att tänka på att den är en översättning. Helt obenägen att hålla med är jag väl inte, även om jag tycker att det låter i fyrkantigaste laget – klart att en översättning kan vara bra och märkas. Men i vilket fall som helst tror jag att den här synen på översättning kan vara en av förklaringarna till att den översättningskritik vi ser idag (om vi över huvud taget ser den) som regel är så undermålig och yrvaken. Om något anses bli bättre ju mindre det märks är det svårt att göra annat än anmärka på småfel och i övrigt uttala sig intetsägande svepande.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Jag läste Tove Ditlevsens Gift härom sistens, i översättning av Ninni Holmqvist. Ren njutning från första till sista sidan. Och Jan Henrik Swahns Tokarczuk-översättningar kan väl golva vem som helst.

Har du några härliga översättarminnen?

Varje gång man tycker sig lösa en gordisk språkknut är rätt härlig. Och den kollegiala behjälpligheten på Eufemia-listan kan jag bli rent rörd av.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Jag som så nyligen och efter fyra år som ledamot lämnat styrelsen känner mig nästan som part i målet, så jag säger pass.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Börja odla! Skaffa odlingslott! Få saker slår att lyfta akademikerbaken från skrivbordsstolen och hoja iväg till kolonin. Fingrarna i jorden är en riktig dunderkur mot allt från ledstelhet till bångstyriga källtexter.