Dmitri Plax

Dmitri Plax är regissör och dramatiker, därtill översättare från belarusiska, ukrainska, ryska och svenska. Producerar också en del radio. Just nu leder han det konstnärliga arbetet på Dramaten.Doc – en sorts ambulerande scen som ämnar ge röst åt konstnärer, författare, teaterkollegor i konfliktdrabbade områden, och göra det snabbt – vid sidan av Dramatens vanliga tvååriga repertoarläggning. Bor i Djursholm, på promenadavstånd från Östersjöns vackra småvikar, vilket han tycker är en lyx och en ynnest.

Vad översätter du just nu?

Dikter av den ukrainska poeten Boris Chersonskij.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Egentligen är jag ingen översättare. Jag översätter bara ibland och främst av två orsaker – om jag blir tillfrågad för att ingen annan kan göra det, eller om jag själv tycker att något ska översättas. Jag översätter ju också till ett främmande språk, vilket är ungefär som att svära i kyrkan, eller hur? Och det blev så av en nödvändighet – ingen annan kunde översätta från belarusiska när det begav sig.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Mina arbetsdagar styrs av uppdrag jag har. Om jag är inne i en repetitionsperiod rättar jag mig efter schemat. Om jag har en deadline på ett radioprogram – efter den deadlinen, och så vidare. Jag har lite svårt för schemalagda arbetsmöten och liknande, så jag försöker minimera antalet sådana ”måsten”. Översättningar är, som sagt, inte mitt huvudsakliga arbete, så jag jobbar ofta om kvällar och på helger med dem.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

I och med det att jag i de allra flesta fall själv väljer vad jag vill eller ska översätta, jobbar jag med texter som jag redan läst och gillat eller förstått deras vikt.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag ”råöversätter” oftast redan vid genomläsningen, i huvudet. Så när jag väl sätter mig för att pränta allt på papper blir det en mening för mening-översättning som jag sedan inte ändrar något i, om inte min redaktör har frågor och förslag som jag tycker förbättrar resultatet.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

I belarusiskan finns två ord för kärlek. Kärlek som sådan – till sin nästa, naturen, fosterlandet och så vidare heter ”ljubou”. Kärlek till en person, en människa – ”kachannje”.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

”Blunda”.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

När jag översatte Pippi Långstrump till belarusiska för rätt många år sedan var det mycket sådant. Pippi jobbar med språket på ett väldigt medvetet sätt, skulle jag nog våga påstå. Hennes ramsor är inte bara roliga, de är genomtänkta och till och med, i vissa fall, språkmaterialistiska. Hon leker också gärna med den direkta ordbemärkelsen, som i hennes samtal med bovarna när en av dem frågar henne vad klockan är och hon svarar förvånat – Va? En vuxen som inte vet vad en klocka är? Sånt är svåröversatt, förstås. Men jag lyckades nog ganska ok med det till slut. Hoppas jag i alla fall.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Kol som blivit kål.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Säkert ett svar som en hel del översättare kommer med, men – jag har en massa drömuppdrag, det finns så mycket av utmärkt belarusisk och ukrainsk litteratur som inte är översatt till svenska att det räcker till flera långa översättarliv.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Enskildheten.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Flera, förstås. Av dem vars arbete jag kan bedöma på ett yrkesmässigt sätt, eftersom jag har läst de översatta verken på källspråket – Anders Bodegård, Lars Kleberg, Johan Öberg, Kajsa Öberg Lindsten, Janina Orlov och så vidare. Vet dock inte om de anses vara ”äldre”. Men en del som inte lever längre också, så klart – Staffan Scott, Hans Björkegren, Lars Erik Blomqvist, Britt G. Hallqvist, jag vet inte… Viktor Rydberg, förstås. Bara namn jag kommer på i skrivande stund, på rak arm så att säga.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

”Det bästa sättet att läsa en bok på, är att översätta den.” Anders Bodegård.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Läst om: Depeche Mode av Serhij Zjadan i översättning av Nils Håkanson. Läst: Röda korset av Sasja Filipenko i översättning av Mikael Nydahl.

Har du några härliga översättarminnen?

Vet inte om det minnet är härligt, men väl illustrerande och kännetecknande för översättarnas situation, tror jag: Barys Pjatrovitjs bok Fresker var den första belarusiska bok som direktöversatts från belarusiska till svenska, när den kom ut på Rámus förlag 2008. En liten recension i Språktidningen hette ”Från vitryska till svenska utan mellanhänder”. Och mycket riktigt: mitt namn nämndes varken i faktarutan eller i själva notistexten – utan mellanhänder, alltså.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Översättarnas synlighet.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Min enorma beundran. Kära översättare, jag vet att ert arbete är tungt. Att det är svårt i flera bemärkelser. Att man ofta är osynlig och glömd. Att det är näst intill omöjligt att leva på de ersättningar man får. Men ert arbete är ovärderligt. Utan det skulle inte den svenska kulturen finnas. Ert arbete är uppmuntrande för andra, lustfyllt och glädjefyllt för er själva, trots alla svårigheter – eller hur?! Jag beundrar er. Chapeau bas!

(Foto: Hans Malm)

Intervjun publicerades första gången den 4 maj 2023