Karin Lidén
Karin Lidén översätter skönlitteratur från franska och ryska. Ursprungligen västgöte och vad det än innebär, så sitter det i. Men bor nu sedan mer än halva livet på landet i Öje, södra Ångermanland. Frilansandet har fungerat i alla år tack vare lantbrevbäraren i kombination med långa arbetsvistelser utomlands – Sovjetunionen, Frankrike, Spanien, Vietnam. Tack vare översättandet har hon också, som så många i branschen, sluppit pensionera sig, det har bara fortsatt att bli den ena boken efter den andra. Senast nu i våras, ingen översättning, men Nyss fått ditt bref. Och svarar så här! – en samling brev från Härnösandsförfattaren Alfhild Agrell adresserade till Ellen Key. Tillsammans med Lena Fries Gedin har Karin transkriberat och kommenterat breven, också det ett slags översättningsarbete.
Vad översätter du just nu?
Ingen översättning på gång i sommar, kanske har jag slutat?
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Ville så gärna göra just det, det var språkintresset och det intensiva umgänget med litteratur. Men först kom två och ett halvt årtionde av läromedelsförfattande i vägen och även om jag gjorde min första större översättning på 80-talet känner jag mig fortfarande som nybörjare i mitt yrke nummer två.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Den ideala översättardagen börjar vid niotiden och tar slut frampå eftermiddagen, då träder jag ut i trädgården med sekatör och grep (om det inte är vinter).
Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?
Det varierar från gång till gång. I början gjorde jag det alltid, men jag har upptäckt att det t o m kan vara bra att inte veta ”hur det går”, det håller en på alerten när det gäller tydlighet. Men innan jag tackar ja till en översättning gör jag förstås flera stickprov – klarar jag det här eller inte?
Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?
Jag gör varje dags första version så gott jag någonsin kan. Nästa dag läser jag igenom gårdagens prestation och ändrar i den innan jag fortsätter med några sidor till. När jag skrivit igenom hela boken trycker jag ut den och så vidtar genomläsning och ändra, ändra, ändra … Ja, gör inte alla ungefär så?
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Kongolesisk pop (Mabanckou), ryskortodox liturgi (Vodolazkin), Kathleen Ferrier (Mourlevat) – dvs den musik som respektive författare skriver om. Men jag lyssnar sällan på musik medan jag översätter – då räcker det med ord.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Korrekturläsning är fin avkoppling. Lektörsläsning är jag dålig på har jag förstått, jag är för sträng. Eller för kräsen, kanske.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Massor. Samtidigt har jag alltid invänt mot påståendet att ett språk, som svenskan, skulle vara fattigare än andra språk. Sturskt hävdat att ”allt går att översätta”. Men ju längre jag har hållit på har jag insett att jag inte är i stånd att fånga allt. Det är det där med associationerna kring orden … Som lukter på film, svåra att förmedla, man får bara hoppas att de följer med. I så fall har man lyckats.
Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Det kniviga är att favoriterna oftast är för svenska. En fransk eller rysk text måste ju också i svensk version hålla sig kvar i sin kultur. Men att med hjälp av synonymordboken eller egeninspirerade infall variera de ”enklaste” orden, som adverben, kan ge stor översättarglädje.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Alain Mabanckous ”Slut på kritan” bjöd på en uppsjö av tillfällen, inte minst fanns där dussintals film- och boktitlar från all världens håll insprängda i den löpande texten, utan citattecken – den läsare som såg, den såg. Var det kända verk gick de att översätta direkt och den svenska läsaren fattade galoppen, andra fick jag byta ut mot något slags parallella titlar. Jag minns att jag tyckte viskningar och rop passade bra på ett ställe där det egentligen inte fanns någon filmtitel i originalet. Alain Mabanckou blev förtjust över att få Bergman insmugen i sin roman (jag frågade först).
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Min värsta? Håller jag mig krampaktigt okunnig om. Jag hoppas den fanns bland de fadäser som duktiga redaktörer pekat på innan mina verk gått till tryck.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Allt som är väl skrivet är drömuppdrag. Men nej, inte nu. Se ovan: kanske har jag gjort mitt sista större jobb.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att få känna sig in i ett litterärt verk, att komma nära författaren, att anpassa sig till olika stilistiska ambitioner. Och därmed ständigt upptäcka det egna språket, förhoppningsvis vidga det, bli bättre och bättre ”på svenska” och på att skriva, helt enkelt.
Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?
Såklart att jag beundrar många bland alla våra suveräna översättare. Mycket. Men förebild? Vad skulle man försöka härma, och hur skulle det gå till? Fast jo, jag råkar känna till Kerstin Gustafssons enastående allvar och tålamod och envishet och respekt inför uppgiften, det är något att försöka ta efter.
Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?
Det är ju sådana där formuleringar som påminner om att utan översättningar skulle vi människor inte ha något värt att kalla civilisation. De finns hos Birgitta Trotzig. Och hos Lars Kleberg. Och hos många andra, på alla de språk.
Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?
Under året som gått bl a Rebecca Alsbergs översättning av Virginia Wolfs ”Ögonblick av frihet” och Rebecka Kärdes av Walter Kempowskis ”Allt förgäves” – åh, vilka njutbara översättningar!
Har du några härliga översättarminnen?
Att översätta är ju ett ensamt göra, så de roligaste minnena har jag från residensvistelser och gruppövningar, d v s när jag fått diskutera översättning med kollegor. Kontakterna med alla olika informanter, från min spirituella väninna i Aix-en-Provence och hela vägen till en fäktarklubb i Linköping (bara ett av otaliga exempel), sådant har också alltid varit skoj, och berikande.
Mindre härligt var det när jag hade tackat ja till att översätta en kokbok om pastasåser, det blev enda gången, det är väldigt enformigt att översätta recept.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
– – –
(Svaret torde betyda att jag är nöjd med det som görs, fortsätt bara!)
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Önskar alla en fin sommar, just sådan som var och en vill ha den!
Intervjun publicerades första gången den 1 juni 2023