Aimée Delblanc

Aimée Delblanc översätter från tyska och är bosatt i Stockholm. ”Men”, säger hon, ”’Ick hab’ noch einen Koffer in Berlin …'”

Vad översätter du just nu?

Översätter ”Metropol” av Eugen Ruge, en tysk författare som skriver om tiden i DDR, men också om de ryska rötter han har. Hans mamma var ryska. I boken ”Den tid då ljuset avtar” skildras det sönderfallande DDR. ”Metropol” utspelar sig i Moskva under 30-talets Stalinterror och bygger på de erfarenheter hans farmor gjorde under sin tid som medarbetare i Komintern.  – Har just översatt flera bidrag till en antologi om judiskt liv i exil i Sverige under andra världskriget. På min lott föll texter om Nelly Sachs, Lotte Laserstein, ”Kindertransporte” och förlaget Bermann-Fischer, som i tio år samarbetade med Bonniers förlag, för att nämna några.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Det känns som om översättandet valde mig. Hade flyttat tillbaka till Sverige efter att ha bott nästan 25 år i Tyskland där jag jobbade som lärare och radiojournalist. Fick en förfrågan om jag ville göra en provöversättning av en Günter-Wallraff-text, ”Det ideala yrkets för- och nackdelar”, en skoluppsats som innehåller alla de ingredienser Wallraff senare kom att använda sig av, wallraffa till exempel. Så här slutar uppsatsen: ”Så låt oss då anlägga narrkåpan och uppträda i den verkligt stora cirkusen, alla vi narrar, clowner och harlekiner.” Uppsatsen betygsattes ej. ”Missat ämnet”, angavs som skäl. Men jag fick jobbet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jobbar gärna på förmiddagen. Försöker vara disciplinerad och inte maila och prata i telefon osv. Sitter hemma som så många andra. I de här pandemitiderna känns det bra att ha vanan inne. Det är klart att det inte räcker med att bara översätta på förmiddagarna. Brukar gå min promenad efter lunch och sedan blir det skrivbordsarbete igen. 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Lyssnar mycket gärna på klassisk musik när jag tar en paus eller går min promenad, men inte under arbetet.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nej, inte nu längre. Hade ju glädjen att få jobba som handledare för den tyska gruppen, men också som projektledare för Litterära Översättarseminariet på Södertörns högskola till dess att utbildningen där lades ner, den som numera finns på Akademin Valand i Göteborg.

Kan tillägga att jag själv deltog första året på Södertörns Litterära Översättarseminarium med Ulrika Wallenström som handledare. Det var ovärderligt. Tack för allt vi fick lära oss! Minns särskilt föreläsningen Ulrika höll om att översätta Peter Weiss ”Motståndets estetik”. ”Följa John”, kallade Ulrika sitt tillvägagångssätt och illustrerade med exempel. Det har jag burit med mig.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Förutom ”Geist” som kan vara så mycket: der Heilige Geist, Zeitgeist till exempel (Christine Bredenkamp nämnde också ”Geist”), så tycker jag ”Heimat” kan vara knepigt att översätta. Det är inte bara hembygd, hemtrakt, (andlig) hemvist. ”Heimat” användes inte i Tyskland efter kriget. Det var ett icke-ord, alldeles för belastat och laddat av nazisternas ideologi. Först med den stora filmserien ”Heimat” av Edgar Reitz på 80-talet ”återerövrades” ordet ­i dåvarande Västtyskland.

Ett ord jag är mycket förtjust i är ”sowieso”. Kort och koncist. Måste skrivas om, blir många fler ord på svenska: ”i vilket fall som helst”, ”under alla omständigheter”. ”Herr Sowieso” blir däremot bara ”Herr NN”.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Ibland vore det fantastiskt att få använda svenskans exakta släktskapsförhållanden: mormor, farfar, moster, faster osv. Men jag har också stött på motsatsen: att det blir klumpigt att behöva ange den exakta familjerelationen. I boken ”Ester kanske” skriver Katja Petrovskaja om sin mormor Rose och sin farmor Margarita: ”Das waren meine Blumenomas.” Att översätta det med ”… blommormor och blomfarmor”, kändes som schottis eller hambo i rytmen! Det fick bli: ”En Rosa och en Margarita, mina blombabusjkor.” Handlingen utspelas i Kiev under Sovjettiden.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Elfriede Jelinek älskar dubbeltydigheter och ordvitsar. Och det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. I boken ”Glupsk” beskriver hon hur en man mördat en ung flicka och rullat in henne i plast och slängt plastrullen i sjön. I texten spelar så flickan sin ”Todesrolle”. ”Rolle” betyder ju både rulle och roll. Jag tog mig friheten att skapa ett nytt ord: ”dödsrulleroll”

En annan ordlek av Jelinek ur samma bok: ”Das Beben war 7,2 auf der Skala der Richter … Dann kommt das Jüngste Gericht.” Richterskalan okej, men ”Skala der Richter”, Richter betyder domare och ”Das jüngste Gericht” är ”Yttersta domen”. ”Richterskalan” gick ju inte att ändra på men ”domare”, ”domaredagen” och ”yttersta domen” tyckte jag kunde funka.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Har säkert gjort en massa tabbar, men jag kommer bara ihåg en på rak arm, och den är förhoppningsvis preskriberad vid det här laget. Bodde en sommar i en tysk familj när jag var knappt 15. Vi spelade badminton och fjäderbollen fastnade i nätet. Jag hojtade: ”Guck mal, wie hart der Ball ins Netz geschissen ist!” Det var det där med att kunna ta tema på starka verb! DET felet har jag aldrig gjort om i alla fall. Det ska vara geschossen, så klart.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Skulle gärna vilja översätta fler texter för teatern av Elfriede Jelinek. Fick översätta pjäsen om en kvinnlig Faust – ”FaustIn and Out”, som sattes upp på Göteborgs Stadsteater för några år sedan. Imponeras av hennes sätt att arbeta. Hon bakar ihop de allra senaste politiska händelserna med klassiska dramer eller något annat känt verk, ”Winterreise” till exempel. Nu senast kom ett stycke om Trump, ”Am Königsweg”. Pjäsen har redan satts upp på Thalia-teatern i Hamburg.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Åh, det är så mycket! Friheten, glädjen att få hålla på med text. Kreativiteten. Det är ju faktiskt vi översättare som skriver boken på svenska! Har ni hört den förut? Allt man får lära sig. Just nu slår jag ständigt upp fakta om situationen i Sovjetunionen under terroråren på 30-talet. Allt detta har faktiskt hänt. Det stämmer verkligen till eftertanke! Vi vill ju inte att historien ska upprepa sig. Det är inte bara fiktion vi jobbar med. Ibland tränger sig verkligheten på. Så är det bara.

Har du några härliga översättarminnen?

Massor av härliga minnen. För mig som bott utomlands så länge blev översättarsektionen och arbetet i styrelsen som en ”Heimat”. Alla fantastiska möten och diskussioner på Författarnas och Översättarnas hus.

Kan ju inte låta bli att nämna WALTIC som dåvarande förbundsordförande Mats Söderlund initierade. Vilken fest med författare och översättare från ”hela världen”.

Workshops i Visby och i Straelen i Tyskland, där översättare till olika språk jobbar med den tyskspråkige författaren. Helt ovärderligt. Skapar också kontakter mellan översättarna till olika språk.

De resor till olika städer som kurserna från Södertörn gjorde! Fantastiskt! Helger på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv tillsammans med kurser från Litterär Gestaltning i Göteborg, (idag Akademin Valand). Grupparbete på café i Krakow, eller på Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, för att nämna några.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Glada tillrop till översättarsektionen som gör ett fantastiskt jobb. Bra samarbete med juristerna för att stärka översättarnas ställning. Inrättandet av en informatör har också stärkt oss. Först kunniga och erfarna Inger Johansson, sedan Ludvig Berggren, som hade gått Södertörnutbildningen (tyska gruppen hos mig, kan jag väl få skryta lite om) och som ihärdigt manat oss att rapportera på listan ”avtal”. Och på senaste årsmötet välkomnades Andreas Norman som nu tagit vid. Det känns bra.

Viktigt också att översättarnamnen sätts ut ordentligt. Tidningar och radio slarvar fortfarande för mycket med det. Att det påpekas.

Kontakten med andra översättarorganisationer i andra länder värdefull.

Fortsatt idogt arbete med förläggarna angående rättigheter och honorar!

Likaså fortsatta aktiviteter på Bok & Bibliotek som ”Rum för Översättning”.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Vill gärna framhålla att de många olika översättarutbildningarna har haft det goda med sig att översättning och översättare ändå har blivit mer och mer uppmärksammade.

Och översättare träffas! Vi sitter inte bara hemma var och en för sig.

Gemenskapen i de små grupperna på utbildningarna skapade tillit och gjorde att folk i större utsträckning nu fortsätter att arbeta tillsammans i olika konstellationer, som privata workshops med mera.

Positivt är också alla diskussionslistor som ger möjligheter att hjälpa varandra. Mycket sker nu via nätet. Lite sorgligt kan jag tycka att de språkmöten som ägde rum IRL numera tycks insomnade. Genom Coronapandemin har vi förstås lärt oss ännu bättre att kommunicera digitalt. Men jag tycker att ett riktigt ”Goethe-Möte” vore mycket välkommet igen. Frågor om tyska ord och uttryck till gemensam fika och god samvaro på Goethe-Institutet. Det tycker jag skulle vara kul?

Denna intervju publicerades första gången den 1 juni 2020.