Alan Asaid

Alan Asaid översätter bland annat från ryska och engelska. Helst klassiker eller lite äldre texter, merendels något avsides. Efter tio års irrfärder vistas han nu huvudsakligen på landsbygden en bit utanför Bonn.

Vad översätter du just nu?

Marina Tsvetajevas dagboksprosa och ett par amerikanska poeter från förra seklets gryning.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Någon lär ha sagt att biografiskt brokiga figurer drar mot att vara översättare till sin natur. Att det från början funnits, och i allt därefter råder, språkliga och rumsliga gränsrörelser, som man ständigt måste förhålla sig till och hantera – i mitt fall mellan det ryska, kurdiska, svenska, m.m. Rent textligt minns jag det som att jag i högre tonåren fick för mig att nyöversätta en del av Pusjkins prosa; jag har ingen formell utbildning i ryska, det var helt enkelt ett hemspråk, som jag sedan på egen hand sökt dana mig i, främst just genom klassikerna (vilket, påstås det, gjort mig milt arkaisk i kanten). Några år senare ansatte jag förlag med allehanda anbud. Det ena ledde till det andra, och plötsligt fanns det en sorts räls och riktning i det man gjorde, en yrkesmässig kontur. Och, ja: bröd.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Det beror på var man befinner sig, och var i ett visst projekt man befinner sig, vad det är för ett slags projekt, och vilka andra – anslutande eller helt annorlunda – projekt, och göromål, man eventuellt har att handskas med bredvid. Så en vanlig arbetsdag kan på gott och ont vara ganska ledig.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Dikter: ofta, prosa: sällan. Somliga verk fordrar ett nära umgänge under längre tid, andra är det kanske bättre att handha mer fjärmat. Visserligen kan det vara rimligt att känna till terrängen, innan man ger sig av. Samtidigt uppstår frågan vad vägen är värd om där inte finns något att upptäcka. I åtminstone diktöversättning kan man också erfara en intuitiv aspekt, med drag av musikalisk spåning, en första genomspelning, som månne går förlorad (eller än värre: ersätts av stumhet, en upplevd oförmåga att ”få till det”), om man på förhand blir alltför intim med kartan, partituret.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Om jag så mödar mig bygga direkt så grundligt det går, vilket strängt taget föredras, blir det en ställföreträdande konstruktion. Och man sitter ändå av varven i revideringskarusellen. När formuleringsäcklet slår till är man färdig.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, men gärna runtom.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Lappar minnen, skriver. Händer att jag gästspelar i tidningar, undervisar vid universitet, agerar redaktör … det gängse, strödda.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Inget enskilt ord. Möjligen mer – språklig puls: stråk i källans kynne; skiljetecknens temperament …

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Paltasdräng, hugstor, piskhjärtad.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Överdrivet svåröversatt var Regina Derievas De yttre tingens ordning. Ett tusental aforistiska texter, skenande åt alla håll. Fulla av ryska ordlekar, sluga tvetydigheter, förtäckta anspelningar, dunkla utfall, lömska plattityder, en smula humor. Excellerande hårfint alltsammans. I efterhand har jag undrat om det verkligen var värt två års hunger och slit. Få fann boken nödvändig.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Trevande har jag börjat vårda mina försyndelser – som jag föreställer mig dem: felen, missförstånden, skevheterna. Trätorna. Det som skaver och gnager, får en att blossa och vilja fly när förträngningsmekanismen i blidare ögonblick klickar. Men man bör nog förlika sig. Inse de troliga tabbarnas spår av den man var och det man omgavs av – då. Med resignerad tillförsikt, och en gnutta förställning, omfamna det gjorda. ”Det är illa att veta att ett verk som aldrig kommer att skapas är dåligt. Värre är emellertid om det aldrig blir gjort. Det som blir gjort är åtminstone gjort. Det må vara undermåligt, men det existerar”, menar Bernardo Soares i Orons bok (övers. Lars Axelsson & Margareta Marin).

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

I och med att jag undantagsvis översätter på uppdrag och i första hand väljer det jag vill, tarvar, tror mig kunna översätta, ryms nog drömmarna i det gjorda, i det som avses bli gjort. Och det är väl gott så.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Utsikten att förkovra kanon, eller luckra upp; synliggöra det osedda, framhålla det försummade; medelbart skriva mästerverk på svenska. Periodvis har det tjänat förevändning att, som det heter, få hemland och känslor på avstånd. Ellen Rydelius uttryckte det för övrigt bra i Leva randigt (1951): ”En free-lance’s liv är hårt, men man är fri.”

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Ingvar Björkesons översättningar av klassikerna, särskilt Ovidius och Dante, ger tröst och hägn i nuets käbbel och skval. Göran Malmqvists en aning bortglömda arbete med Bei Daos diktning, fördelat på ett fång mycket rediga böcker, hör också till dessa lisor.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jan Stolpe rundade av sitt framträdande i denna serie med uppmaningen: ”öva upp ditt gehör och finn din ort”. Det har nog bäring på det mesta.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Matilda Södergrans möte med Siv Cedering i urvalet Kärlets dikt.

Har du några härliga översättarminnen?

Översättarutbildningen på dåvarande Akademin Valand, som jag senkommet gick för några år sedan. Det hela var oväntat stadgande och lyckligt.

Jag har även tillbringat en hel del tid på olika översättarhus, mest i schweiziska Looren och tyska Straelen. Ett fint och effektivt sätt att lära känna kolleger från andra länder, förmera nätverk. Finna sin bättre hälft. 

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Kanske kunde det ytterligare verkas för att utöka utbudet av vistelse- och andra stipendier; möjligtvis komplettera med andra former av anpassbara stöd. Kanske kunde det delvis ske i anslutning till vidare, mer mångförgrenade samarbeten med översättarsektioner/-föreningar och institutioner i andra länder.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Sky att bli ett flarn, utan rot och fäste. Gro och sno. Och minns att ett vänligt ord muntrar upp.

Denna intervju publicerades första gången den 1 oktober 2021.