Christine Bredenkamp

Christine Bredenkamp översätter från tyska och bor där hon trivs, i Ystad och Zagreb. Hon har bland annat översatt Juli Zeh och Saša Stanišić, två av Tysklands starkast lysande unga författare som förtjänar en bredare läsekrets i Sverige.

Vad översätter du just nu?

De senaste månaderna har jag granskat och redigerat en redan utgiven roman och översatt en romanbiografi om Édith Piaf om vartannat, nu är bägge inskickade och i dagarna påbörjar jag en ny romanbiografi.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag väljer att tro att jag styrdes dit av följande personer, som här får var sin tacksamhetsbetygelse:

–Gymnasielärarlustan i mig svalnade och i stället började jag arbeta på tekniskt översättningskontor. När så kursaren från Lund, Ulla Ekblad-Forsgren, sade åt mig att ansöka till Södertörn så gjorde jag det, vilket visade sig vara ett vägval jag är henne evigt tacksam för.

–Mitt i utbildningen hörde jag av mig till Svante Weyler, då på Norstedts, och han gav mig Juli Zehs ”Spieltrieb”, vilket var väl magstarkt för en debutant, men i dag tackar jag honom djupt för förtroendet och djärvheten.

–Utan min utomordentliga första redaktör Helene Andrae hade jag aldrig vågat eller velat fortsätta. Jag glömmer aldrig hennes svidande stränga allvarsord efter den första genomgången av Zeh, men framför allt inte de vackraste ord ett öra fått höra när vi väl var klara. Ett underbart stort tack till henne.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Stiger upp tidigt och översätter fram till eftermiddagen, med diverse vardagsavbrott. När det är nödvändigt håller jag kvällspass från 21 till midnatt. Ungefär så, fast egentligen mycket mer flytande och friare och flexiblare.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Ja. Vad beror på vilken text jag håller på med, oftast vet jag vilken musik jag behöver för att framkalla rätt känslotillstånd och efteråt är texten för alltid kopplad till tonerna. Till exempel så här: Juli Zehs Leklust är Evanescence, Tomma hjärtan är AnnenMayKantereit, Saša Stanišićs debutroman är Vitor Ramil, Melinda Nadj Abonjis När duvor flyger är Leonard Cohen och Piaf-boken är förstås gjord ihop med franska chansonsångare. 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Nej.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

”Geist” är en klassiker som visst har sin motsvarighet i svenskan, bara det att det inte är samma ord varje gång, ibland är det marigt att hitta rätt bland alla alternativ – anda, ande, intellekt, nerv, själ, spöke, tänkare, tanke, psyke, och så kan vi hålla på ett bra tag till.

”Sich auseinandersetzen” ett annat uttryck vars tydliga innebörd alltid framgår ur det tyska sammanhanget, men som på svenska rymmer så många varianter. Inte heller oöversättbart, men kräver ofta grundligare eftertanke innan man träffar rätt – reda ut, diskutera, ta itu med, förklara, ventilera, göra upp, och en mängd andra tänkbara lösningar.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Inte direkt. Jag bygger rätt ofta in mindre frekvent använda svenska ord i översättningarna men de redigeras ungefär lika ofta bort i tron, tror jag, att det låter konstlat. Eller tyskt. Och kanske stämmer det, kanske inte.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Inget jag minns, men visst händer det att vissa fraser eller formuleringar känns extra lyckade.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Tabbar finns i varenda översättning, liksom i originalet. En gång skrev jag ”katalogiserade” i stället för ”kategoriska” vilket förstås blev helmärkligt. Jag såg inte knaset. Ingen annan heller. En dag dök det tyska ordet och min felläsning upp på näthinnan och inför den nya upplagan fick jag chans att ändra.

Den grundliga, skickliga och språkkänsliga redaktören är en gudagåva, det steget i översättningsprocessen får aldrig underskattas. 

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

En kroatisk barnbok.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten och livsstilen samt alla oväntade lärdomar varje översättning medför.

Har du några härliga översättarminnen?

Vistelserna och mötena i olika översättar-/författarhus är alltid förknippade med glädje och inspiration.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Den gör ett mycket bra jobb och ska fortsätta betona vår roll för den bokliga bildningen.

Känslan är ibland lite som att det bland förlagsmänniskor finns en tyst överenskommelse om att hålla översättarna på mattan, fast det borde vara en självklarhet (och en stolthet) för ett förlag att värdesätta den person som i hög grad möjliggör utgivningen. Det vore stort om några namnkunniga hade modet att högt tala och vist om vad vi åstadkommer och betyder. Eller så får vi börja ropa på mecenater.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag grämer mig väldeliga när jag vikt ned mig för lätt, när jag inte krävt det jag vet att texten eller jag behöver, och har rätt till. Känslan av att vara en liten tomte som ser upp på den stora förlagsjätten är kass och leder aldrig till någon förbättring eller tillfredsställelse. Om det jag gör ska mötas med respekt måste jag först själv stå rakryggad bakom det.

Detta menat som uppmuntran.

Denna intervju publicerades första gången den 20 april 2020.