Månadens Översättare › Elin Pirttimaa Rosén

Elin Pirttimaa Rosén

Elin Pirttimaa Rosén bor i Malmö och översätter sedan 2016, skönlitterärt sedan 2018. Hon översätter böcker från engelska och danska, men har även sysslat med facköversättning från franska och finska. Hon jobbar mest med spänningsromaner och barnböcker. Har oväntat blivit förtjust i det sistnämnda, men drömmer ibland om att ta sig an långsamma franska romaner om människor som flanerar i städer. Bor med man och två katter och en lagom stor samling crimpleneklänningar från sextiotalet.

Vad översätter du just nu?

En oblodig dansk deckare av Anne Grue som ska heta Döden på spahotellet och del tre i Erin Hunters barnboksserie Survivors, där huvudpersonerna är hundar.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag är en misslyckad författare. Det är delvis sant, men jag har inte helt gett upp författandet än. Jag ville jobba med litteratur och hade studier i franska i bakgrunden. Det verkade fritt och lärorikt (vilket visade sig vara sant).

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag sover ofta lite längre, särskilt om jag jobbat på mitt brödjobb dagen innan (då går jag upp 05:20 och måste kompensera med sovmorgon). Jag jobbar hemma men har inget arbetsrum, utan flyttar mellan kök, vardagsrum, skrivbord och ibland sängen. Idealt jobbar jag mellan 10 och 18 ungefär, beroende på hur mycket jag har att göra. Jag brukar ta en promenadpaus någon gång på eftermiddagen. Har jag inget särskilt att göra blir det lite jobb kvällstid också. Mina översättardagar ser olika ut beroende på dagsform. Ibland översätter jag tre sidor på en dag, ibland trettio.

Läser du igenom originalet innan du sätter i gång med arbetet?

Nej, det förtar ju spänningen. Jag tror inte heller det hade gett mig något särskilt. Det bästa sättet att ta in texten är att börja översätta den. Sedan blir det såklart bearbetning. Jag översätter mest underhållningslitteratur och det hade kanske sett annorlunda ut om jag sysslade med mer språkligt utmanande text.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör en råöversättning. Det blir en del understrykningar första omgången. Jag gillar att plöja igenom texten ganska snabbt och sedan gå in i stadiet där jag pillar med redigeringen. På så sätt medvetandegör jag problemen från början och kan låta lösningarna gro i bakhuvudet.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, jag vill helst ha tyst. Jag lyssnar helst aktivt på musik.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag har nyligen sagt upp mig från min lilla fasta tjänst i hemtjänsten där jag jobbat i tio år. Även det ett lärorikt jobb. Är ganska övertygad om att det är i vården jag lärt mig att vara lösningsinriktad och hålla deadlines. Hemtjänstjobbet består i princip av ständiga deadlines och problem som måste lösas.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Otroligt svår fråga. Danskan har en del mustiga svordomar som är svåröverförbara. Men om jag ska vrida lite på det: Finskan är ett logiskt språk, där tingen ofta fått namn efter vad de är. Det blir ibland både roligt och poetiskt. Till exempel heter gryning ”aamunsuu”, vilket ordagrant blir morgonens mun och pudel heter ”villakoira”, vilket ordagrant blir yllehund. Nu översätter jag knappt finska, men det hade varit lockande att föra över den bokstavliga betydelsen till svenskan (om översättaren får drömma lite). Tänk i en barnbok till exempel.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Nej, att översätta handlar ju om att hela tiden hitta det mest passande ordet för just det tillfället. Det är otroligt tillfredsställande när man känner att man träffat mitt i prick. Och jag är alltid svag för när jag får till en snygg allitteration.

 Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

I barnböckerna finns en del klurigheter. I Erin Hunters Warriors-serie, som handlar om vildkatter, skryter en slarvig ungkatt inför sina vänner (ungefärligt återgett):

”I’ll catch a real fox one day!”

”You couldn’t catch greencough!” [grönhosta är en smittsam sjukdom bland katterna]

Vilket blev:

”Jag kommer ta en räv, vänta bara!”

”Du kan ju inte ens ta lite ansvar!”

Lika bra blev det såklart inte, men det fick duga.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

När jag översatte en novellsamling av Jeffrey Archer. Det var i början av coronapandemin och en omtumlande tid, framför allt på mitt andra jobb. Jag gillade inte boken (får man säga det?), vilket nog också märktes på resultatet. I en annan barnbok med djurtema råkade jag också skriva att ett vildsvin hade nos i stället för tryne, något som min mamma så vänligt påpekade för mig (efter tryckning alltså).

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Ibland tänker jag på att översätta Isabelle Eberhardt. Men min dröm är att över huvud taget översätta skönlitterärt från franska, eftersom det är mitt utbildningsspråk och Frankrike är landet där jag bodde några år som ung vuxen. Men just nu har jag ganska fullt upp ändå och de flesta uppdrag är roliga. Jag tror man som översättare måste bli vän med texten man jobbar med, i betydelsen att man måste förstå den, lyssna på vad den vill och säger. Omfamna den liksom, oavsett om det är en författare eller genre man vanligtvis läser själv eller ej.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att jag får vara ifred och kan klappa mina katter under tiden.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Den skarpa och skickliga Inger Johansson som jag träffade när hon föreläste för oss översättarstudenter i Lund. Vi pratade lite om översättande vs. eget skrivande. Hon gav mig rådet att komma ihåg att tänka som en översättare och inte som en författare. Jag är fortfarande osäker på vad det betyder, men jag funderar på det ibland.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Här borde man svara något djupt, men det finns det nog redan andra som gjort. Jag väljer det som Anders Bodegård sa till mig efter en annan föreläsning i Lund. Jag gick fram och tackade för hans insats och sa att jag ville bli skönlitterär översättare. Han svarade något i stil med: ”Ja, det är bara att sätta i gång.” Det är kanske inte fullt så enkelt, men ändå sant, antar jag. Det är väl så jag ska göra med de franska romanerna.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Kvinnoland av Charlotte Perkins Gilman, snyggt översatt av Emilia Fjeld, nyligen utkommen på Ovipress. En sekelgammal utopi som verkar förvånansvärt modern. Dessutom är den väldigt underhållande!

Har du några härliga översättarminnen?

När Lena Jonsson och jag höll en presentation om att översätta svordomar på Bokmässan senast. Jag är så tacksam för alla andra skönlitterära översättare jag har lärt känna online och sedan träffat i verkligheten.  Jag är en ensamvarg och översättning är en ensamsyssla, men det är guld värt att träffa kollegor och hålla kontakten med dem. Det är först under de senaste åren som jag har förstått vikten av det.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ni gör ett bra jobb! Tack. Men digitaliseringsfrågan är knepig och där måste det nog hända mer, angående royalties och andra ersättningar till exempel.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Hoppas fler bokförlag tar efter Tranan och nämner översättaren på omslaget. Det ser så snyggt ut!