Månadens Översättare › Florence Sisask

Florence Sisask

En av Översättarsektionens allra färskaste medlemmar. Bosatt i Umeå sedan 30 tillbaka. Översätter från svenska till franska, som är hennes modersmål.

Vad översätter du just nu?

Just nu har jag två översättningsprojekt på gång. Det första gäller en svensk grafisk roman som jag ska presentera vid en översättarträff som anordnas av Svenska Institutet i Paris 23–24 maj. Träffen ämnar framhäva svensk litteratur i Frankrike, dels genom att få översättare och förlagsrepresentanter att mötas, dels genom lanseringen av en nyskapad hemsida. Det andra är en finlandssvensk serieroman som jag avvaktar besked från FILI om för att starta en provöversättning. Båda författarna har jag tagit kontakt med och de är positiva till översättningen men eftersom ingenting riktigt har gått i lås än vill jag än så länge hålla tyst om vilka titlar det rör sig om.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

”Välja” är nog fel ord i sammanhanget. Drömma om att bli litterär översättare har jag nog gjort sedan jag började läsa språk vid universitetet i Frankrike på 80-talet. Där tyckte man tacksamt nog att det bästa sättet att lära sig ett språk var att översätta från källspråket till målspråket och tvärtom så mycket man bara kunde. Medan den muntliga språkfärdigheten i mångt och mycket nonchalerades ägnade man enormt mycket tid och möda åt att hitta rätt ord och uttryck i rätt skriftligt sammanhang. Eftersom jag huvudsakligen läste engelska, ryska och svenska fick det bli lite allt möjligt stoff genom åren från texter ur exempelvis William Golding, Anton Tjechov eller Sjöwall-Walhöö till bruksanvisningen för diverse maskiner som mattrengörare eller dylikt eller tidningsartiklar från Sputnik eller På lätt svenska. Som litteraturfantast insåg jag ganska fort vartåt mitt hjärta lutade men avråddes tidigt från en olönsam litterär översättarkarriär. Så jag blev lärare i stället. Än idag undervisar jag i franska och svenska som andra språk vid Umeå Universitetet, vilket i och för sig går alldeles utmärkt att kombinera med fritidsöversättningar. Jag har även undervisat i översättning och nog fick det bli många små översättaruppdrag genom åren. Att jag för ca fyra år sedan halkade tillbaks, mer seriöst, in i denna älskade bana och började översätta svenska grafiska romaner har jag slumpen och fina träffar att tacka för.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Eftersom jag är fritidsöversättare blir det till att översätta intensivt på kvällar, helger och semester när jag väl får uppdrag. Jag älskar att drunkna i texten och översätter alltid rakt av utan att ibland ens ha läst bokens slut, eftersom jag gillar att låta mig överraskas och vill helst gå på känsla i första skedet. Naturligtvis går jag tillbaka, rättar till och förfinar många gånger om i efterhand. 

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, det blir ingen musik för min del. Den distraherar för mycket. Ingen musik är tillräckligt intetsägande för att ha som bakgrund när jag håller på med att försöka hitta ord. Det blir lätt kontraproduktiv kakofoni i huvudet. 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Som jag säger ovan är det snarare översättandet som än så länge hamnar vid sidan av undervisandet. 

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Nu är det så att franskan inte är källspråket för mig utan snarare målspråket. Det finns många franska ord som fattas i svenskan men det motsatta är också sant (se nedan). Verbet dépayser (och alla dess avledda former) är det första som jag tänker på. Bokstavligen betyder det att man lämnar sitt land (pays) för att upptäcka ett annat. Om det gick skulle man på svenska säga att man *avländer sig. Metaforiskt handlar det ofta om ett aktivt och positivt val som görs för att lämna det gamla och familjära bakom sig, om än tillfälligt, för att ta sig an det nya och utmanande. Vid närmaste eftertanke kan det i och för sig vara negativt. Det är en smaksak. Substantivet omväxling kommer ganska nära betydelsen men går inte riktigt hela vägen.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Det finns många svenska bildliga uttryck som jag älskar. Tyvärr används de inte så mycket längre och mina svenskfödda barn känner inte till dem (jag har alltid talat franska till dem och inte sett det som min uppgift att lära dem svenska). Allt mellan himmel och jord, även solen har fläckar, helt sonika, att känna sina pappenheimare, mm, är uttryck som talar till mig på ett alldeles speciellt sätt. Jag fascineras också fortfarande av svenskans syntetiska karaktär. Ord som omhändertagen, okynnesäta, nervklen eller jämnnöjd (norrländska?) till exempel säger väl allt?! Franska är som bekant ett mer analytiskt språk, vilket gör att man tvingas använda fler ord än i originalversionen (vilket i sin tur kan vara ett stort problem i serieromaner som rent fysiskt har begränsat med textutrymme). Lyckligtvis har jag varit omringad av språkmedvetna och språkälskande människor hela mitt liv, så mycket berikande och ögonöppnande utbyten har det varit. Till slut skulle man önska att man kunde använda ett visst ord eller uttryck på ett visst språk och ett annat på ett annat språk för att man således bäst skulle få fram det man ville ha sagt. Förutsättningen vore naturligtvis att alla hade samma språkkunskaper och förstod ändå (man vill inte hamna i Peter Bichsels Ein Tisch ist ein Tisch där huvudpersonen hittar på nya beteckningar för allt och inte blir förstådd av någon). Jag tycker att dagens svenska ungdomar gör mycket sådant som använder engelska ord och uttryck i stället för dess fullt fungerande svenska motsvarande. När man frågar dem varför de gör så säger de att det inte ger samma känsla. Det har de kanske rätt i.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Oj då! Jag tänker genast på kulturella skillnader. I en av Hilding Sandgrens böcker som jag översatt Det som händer i skogen skämtar ett gäng skolungdomar kring Påskharen. ”Påsken tog väl slut för ett halvår sedan och du ser ju fortfarande ut som en påskhare” säger huvudpersonen. I och med att Påskharen inte förekommer i Frankrike fick det bli en annan glädjetid, nämligen Första April som funkar i bägge länder och där man ofta ser dåraktig ut när man utsätts för ett skämt.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Att inte ha stått på mig om en tidsanvisning i en av Anneli Furmarks böcker, Närmare kommer vi inte. Boken som ursprungligen är skriven av Monica Steinholm och illustrerad samt översatt från norska av Anneli utspelar sig i Nordnorge där avstånden mellan husen är ganska stora. När Edor och Jens utbyter sms mitt på den ljusa natten och kommer överens om att träffas skriver den ena lakoniskt: ”Är där om 30.” Först översatte jag lika suddigt på franska som det var på svenska men förläggaren nöjde sig inte och frågade om det var sekunder eller minuter det rörde sig om. Jag svarade att det nog handlade om minuter men att jag inte var säker. I slutversionen står det sekunder, vilket fick Anneli med rätta att hoppa till. Jag borde förstås ha frågat henne för att vara på den säkra sidan. Det är en liten detalj men den stör mig oerhört eftersom den är oåterkallelig i den redan tryckta upplagan.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Nej. Jag vill gärna fortsätta med att plöja igenom den rikare och rikare svenska serietraditionen. Det är en genre och ett format som passar mig utmärkt och som jag trivs bra med att sprida. Hade jag mer tid skulle jag kanske undersöka möjligheter att översätta större verk men det är inte aktuellt just nu.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få bli författare så att säga by proxy. Någon annan har haft en idé, skridit till verket och framkallat en historia och jag får bli den som har privilegiet att förmedla den på ett annat språk till en ny publik. Jag har inte den sorts kreativitet och tålamod som krävs för att skriva en bok från scratch. Men att hitta de franska ord och uttryck som bäst motsvarar och gör rättvisa till en redan färdig svensk text, det tror jag mig kunna göra. Och det har jag en aldrig sinande lust att göra. Det är också ett utomordentligt sätt för mig att hålla mig à jour med och utveckla modersmålet.

Har du några härliga översättarminnen?

Möten med författarna och deras texter, samt även med översättarkollegor, har varit enormt givande. Att översätta är ett ensamt jobb så man behöver input från dessa möten.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Att få folk att mötas. Att annonsera om konferenser och dylikt.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Inget särskilt. Bara att jag tycker att översättarkollegorna gör ett fantastiskt jobb i det dolda som borde lyftas fram oftare.