Ida Andersen

Ida Andersen Översätter från italienska till svenska. Bor i Malmö.

Vad översätter du just nu?
Jag håller på med slutgranskningen av Roberto Savianos andra roman Dödskyssen.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag har inte valt att bli översättare utan tänkte att jag inte var tillräckligt bra på italienska för att översätta. Efter att jag varit redaktör för antologin Italien berättar blev jag tillfrågad om att översätta Valeria Parrella. Även om jag själv inte tyckte att jag gjorde bra ifrån mig frågade förlaget mig om nästa bok också, och på den vägen är det.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag sitter alltid hemma vid mitt skrivbord och börjar på morgonen vid halv nio-niotiden. Sedan översätter jag så länge jag orkar, oftast fram till femtiden.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Jag måste ha det tyst när jag jobbar.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag är författare och kulturskribent och gör även lättlästbearbetningar av samhällsinformation. Senast ”Om krisen och kriget kommer”.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?
Det finns många men de enda jag kommer på nu är svordomar som jag ofta tycker har bättre tonträff och ligger bättre i munnen än svenska: typ ”managgia” (ungefär ”tusan också”) eller ”vaffanculo” (ett lite mildare ”dra åt helvete”).

Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Det svenska, kanske dialektala, uttrycket ”i tomme” tycker jag är mycket användbart men mina redaktörer stryker det alltid.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
En barnbok hade ett ord i titeln som inte finns på svenska och som skulle bli något så klumpigt som ”De fem dåligt gjorda” eller liknande. Jag löste det med ”De fem skavankerna” vilket jag tycker blev både lyckat och roligt.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Att jag åtog mig en bok jag inte hade någon känsla för alls, och då blev inte heller översättningen bra, faktiskt urdålig. Fast redaktören brann för boken, så den blev bra till slut.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Just nu drömmer jag om att få sätta igång med att översätta Amelia Rosselli, en fantastiskt intressant italiensk poet som är alldeles för okänd hos oss. Hon ingår i en antologi med italienska kvinnliga poeter jag planerar tillsammans med Cecilia Schwartz. Överhuvudtaget mer italiensk lyrik. Jag skulle också väldigt gärna översätta romanen L’arte della gioia (Konsten att fröjdas, ungefär) av Goliarda Sapienza. Ett storslaget epos om en siciliansk kvinnas normbrytande liv från 1900 till 1960-talet.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att jag får syssla med det italienska språket, att jag kommer nära Italien och dess kultur och att jag bidrar till att italiensk litteratur sprids i Sverige.

Har du några härliga översättarminnen?
Jag tyckte det var roligt när jag hade översatt Valeria Parrella och jag fick intervjua henne när hon var på författarbesök. Och när Beatrice Alemagna var i Sverige tolkade jag åt henne när hon höll lektion på Valand. Överhuvudtaget tycker jag om när det blir kringarrangemang för en bok man översatt, det känns roligt att få träffa författaren och att vara med från ”ax till limpa”.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Avtalen, som alltid. Och översättares upphovsrätt.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Jag skulle vilja slå ett slag för att översätta tillsammans med andra, i par eller grupp. Skulle önska att förlagen i större utsträckning tog till sig den möjligheten.

Denna intervju publicerades första gången den 1 juni 2018.