Månadens Översättare › Johan Nilsson

Johan Nilsson

Augusti månads översättare håller demonerna i schack genom att springa, ibland en liten sväng i hemkvarteren, ibland maratonlångt eller ännu längre. Han översätter från engelska till svenska och bor i Göteborg.

Vad översätter du just nu?

Just nu har jag semester! Men i augusti ska jag göra klart en fackbok om beteendegenetik: ”Blueprint” av Robert Plomin.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Valde och valde … Jag försökte frilansa som journalist i början av 90-talet, vilket gick uruselt. En kompis tipsade om att det fanns översättningsjobb på serieförlaget Epix. Jag upptäckte snabbt att jag gillade översättandet, började kontakta bokförlag och fick så småningom ett kontrakt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Grundupplägget är att jag sitter på mitt kontor mellan typ nio och fem. Men jag bryter gärna av med att jobba på kaféer och ibland sitter jag hemma i stället för på kontoret. Det är bra med variation!

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Jag kan inte lyssna medan jag jobbar. Men när jag blir trött och behöver en paus söker jag gärna upp bra låtar på Youtube eller Spotify, för att få en energikick.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag skriver egna böcker och är kåsör i GP. Genom åren har jag haft diverse sidouppdrag som skrivlärare, korrläsare, moderator mm. Men den absolut största delen av mina inkomster kommer från översättning.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Tja, det hade ju varit kul om vi haft ett lika knasigt ord som discombobulate (förvirra, ställa till oreda).

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Då måste jag nog plocka fram mitt gamla favoritord ”hedersknyffel”. Det vore fint om det gick att peta in i en översättning någon gång!

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Tyvärr, jag kommer inte på något exempel just nu.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det finns några grodor som kommit i tryck, men just nu kommer jag att tänka på en som inte gjorde det. Det var i en deckare där en ung flicka hade försvunnit. Jag insåg inte att de towels som polisen hittade i flickans garderob var bindor, inte handdukar. Därmed höll de svenska läsarna på att gå miste om en viktig ledtråd. Flickan hade dolt för sina föräldrar att hon börjat menstruera, och hon visade sig ha försvunnit självmant eftersom hon till på köpet hade blivit med barn. Det var min fru som räddade mig – hon insåg att det var något som inte stämde.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag har översatt en bok vardera av Rachel Cusk och Jeanette Winterson. Det är författare som inte bara skriver om intressanta saker utan som också är noggranna med språket in i minsta detalj. Varje morgon när jag slog på datorn tänkte jag: Nej, det är för svårt, jag kommer att förstöra de här texterna, folk kommer att skratta åt mig. Att på det sättet få jobba på gränsen för vad man klarar är läskigt men underbart. Att få fler titlar av någon av dem vore en dröm.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få jobba med litteratur och språk varje dag är ett privilegium, och att kunna växla med eget skrivande är ännu mer fantastiskt. Det är ungefär vad jag drömde om som ung, men jag trodde nog aldrig att det skulle bli verklighet. Mina föräldrar var arbetarklass och jag var den första i min släkt som gick på universitet – jag älskade att skriva och läsa, men att få jobba med litteratur framstod inte som realistiskt. Jag uppskattar även friheten i yrket. Nästan alla jag känner tjänar mer pengar än jag, men herregud så hårt styrda folk är på sina jobb och jäklar så mycket tid de måste lägga på möten, omorganiseringar och annat outhärdligt. Själv packar jag datorn och jobbar några dagar i sommarstugan när vädret är fint, eller sätter mig på ett fik på Linnégatan, eller åker till översättarhus i Visby eller Straelen. Jag älskar det.

Har du några härliga översättarminnen?

Många. När jag var ny i yrket betydde umgänget med andra översättare jättemycket – t ex träffarna inför bokmässan och några seminarier som ordnades, t ex med författarelever på Valand i Göteborg. Vi göteborgare hade under en period ett eget umgänge med pubkvällar och annat. Det bidrog väldigt starkt till att ge mig en yrkesidentitet och jag betraktade nästan översättarkollektivet som en utvidgad familj.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Dels fackligt arbete, dels saker som rör yrkets status och ställning. Det vill säga just det som man prioriterar idag. Jag är väldigt imponerad av hur sektionsstyrelsen och förbundet som helhet klarade förhandlingarna med Bonniers förra året. Om det finns pengar över någon gång så vore en ny seminariehelg en fantastisk grej.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Jag har faktiskt två förnumstiga råd, särskilt till den som är ny i yrket. 1) Alla som sitter mycket vid en dator kommer så småningom att få ont någonstans: axlar, nacke, rygg, musarm osv. Se till att din vardag innehåller någon form av styrketräning, eller annan träning som du tycker hjälper. Tänk på detta ungefär som på att borsta tänderna: det finns ingen början eller slut, och inget mål: du måste bara göra det varje dag, för din hälsas skull. 2) Översättande är nästan alltid ett ensamarbete. Det betyder absolut inte att du måste vara asocial och introvert – ett bra alternativ är att hyra plats i ett frilanskollektiv eller liknande. Men du bör ändå fundera noga på ensamaspekten. Passar det dig att fatta alla beslut själv och att jobba mot deadlines? Enligt min erfarenhet är det sånt som avgör om folk blir långvariga i yrket eller inte.