Månadens Översättare › Kerstin Gustafsson

Kerstin Gustafsson

Kerstin Gustafsson översätter skönlitteratur, inklusive dramatik, från engelska till svenska. Bor i Stockholm.

Vad översätter du just nu?

Ingenting. 

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Någon sorts språkintresse, grundat i barndomen då jag fascinerades av folks olika sätt att prata. Jag halkade in i yrket på ett bananskal i början av 70-talet, trots att jag inte hade studerat språk. Däremot har jag haft nytta av en massa annat, som mitt bild- och filmintresse. Allt möjligt är till nytta för en översättare.

 Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?

Jag jobbar hemma, i mitt arbetsrum. Nattmänniska som jag är sätter jag aldrig igång förrän på eftermiddagen, och sedan fortsätter jag så länge jag orkar. Å andra sidan mal översättningen i huvudet på en dygnet runt, särskilt under intensiva perioder, och lösningarna på de svåraste problemen dyker ofta upp när man gör något helt annat.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Aldrig. Största möjliga tystnad bör råda. 

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag har hållit en del kurser i översättning, och ett och annat föredrag. Skriver också krönikor i Språktidningen.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?

Jag får ofta lust att dra till med den sortens adjektiv som Jonas Hassen Khemiri brukar hitta på. ”Undervattnisk” vet jag mig ha längtat efter någon gång. Dessutom har jag av någon anledning en förkärlek för ord med ä i: ävlan, hässja, lättja, kär. Inte för att jag någonsin haft tillfälle att använda ävlan eller hässja.

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Det var lite kul att leka med ordet ”hembi” (äldre skämtsam beteckning för hembiträde) i en bok där en gubbe skojar om sin flitiga hushållerska, ”buzzing around like a bee”.

 

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Usch, det pinsammaste jag har gjort mig skyldig till är, vad jag vet, när jag översatte ”nightcap” med ”nattmössa” i stället för ”sängfösare” (i Richard Yates Revolutionary Road). Fadäsen uppmärksammades av en recensent, varpå vi ändrade i pocketutgåvan. Ett bra exempel på hur koncentrationen kan slinta trots att man vet

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten. (Och det värsta.)

Har du några härliga översättarminnen?

Mina bästa minnen är nog alla möten med andra översättare, alla diskussioner och utbyten av erfarenheter.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Just nu önskar jag att detta med e-boksersättningen får en vettig lösning.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Det vore i så fall en liten varning för att bli alltför säker. Att översätta är ju omöjligt, samtidigt som det är bättre att det görs än att det inte görs. Därför är osäkerheten en ständig följeslagare, och den bör vi värna om. Kanske är det den som driver oss.

Denna intervju publicerades första gången den 1 juli 2015.

Spara