Lotta Riad
Lotta Riad översätter från franska till svenska. Bor i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
Jag har just lämnat in Et tu n’es pas revenu av Marceline Loridan-Ivens. Boken är ett brev som författaren skriver till sin far. De deporterades tillsammans i april 1944, hon till Birkenau, han till Auschwitz. Han kom aldrig tillbaka. I brevet berättar hon om sin tid i lägret, om hur hon så småningom kom tillbaka till Frankrike och hur hennes liv blev. En lågmäld och sorglig bok.
Sedan håller jag på att läsa igenom korrekturet till Le Royaume av Emmanuel Carrère, en bok på drygt 600 sidor som handlar om de första kristna och inte minst om Carrère själv.
Och så har jag börjat på en ny bok, La tresse av Laetitia Colombani.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Det var en gammal dröm. Efter gymnasiet och ett år i Frankrike läste jag franska på universitetet och tänkte mig en framtid i yrket, men sedan blev jag socionom och arbetade med utsatta ungdomar i ganska många år tills jag en dag fick se att Uppsala skulle starta en översättarutbildning i franska. Jag sökte och kom in och på den vägen är det.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag försöker hålla mig till vanliga kontorstider, men om jag har en deadline kan jag sitta både på kvällar och helger. Jag arbetar bäst på morgonen och förmiddagen. Vid lunch går jag en längre promenad med min hund. Då brukar jag fundera på knepiga saker i den översättning jag för tillfället håller på med och kanske komma närmare en lösning. Sedan sitter jag på eftermiddagen fram till fyra fem ungefär.
Jag arbetar hemma. Ibland när jag ska läsa igenom min egen översättning händer det att jag sätter mig på ett kafé.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, men däremot har jag ofta radion på i bakgrunden.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Just den här våren översätter jag bara, vilket känns oerhört privilegierat. Jag tror inte att det kommer att gå i längden, men jag är glad så länge det varar.
Tidigare har jag alltid haft andra jobb vid sidan av, senast som EU-översättare i Luxemburg i många år.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?
Jag vet inte om ordet är så fantastiskt, men jag är mycket förtjust i franskans ”à l’aise”.
Jag har inget särskilt svenskt ord som jag längtar efter att använda, men däremot är det en underbar känsla när man efter många varv äntligen hittar en bra lösning på en snårig mening.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Ibland kan man komma på finurliga lösningar i efterhand när det är för sent. Nyligen var det internationell seriefestival här i Stockholm dit bland andra serietecknaren Benjamin Renner, som jag har översatt Stora stygga räven av, var inbjuden. Vi diskuterade översättningen av ”face de pet” och det grämde mig lite att jag hade översatt det med ”din lilla fjärt” och inte med ”pruttfejs” eller något liknande, dvs. med något som man normalt inte säger, men som man omedelbart förstår. Det speglar originalet bättre. Men jag fick ändå Renners välsignelse och han fick med sig en lapp med ordet på svenska.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
En gång förväxlade jag de snarlika orden cuir (läder) och cuivre (koppar), men som tur var upptäckte jag det i tid. Sedan har jag säkert gjort en massa tabbar som jag är lyckligt omedveten om eller har förträngt.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Le photographe av Didier Lefèvre, Emmanuel Guibert och Frédéric Lemercier. Det är en grafisk roman om fotografen Didier Lefèvres resa genom Afghanistan 1986 med Läkare utan gränser mitt under kriget mot Sovjetunionen. Lefèvre berättar om sin tre månader långa vistelse i Afghanistan, en berättelse som Guibert omvandlar till en serie där han varvar Lefèvres svartvita fotografier med sina egna teckningar. Resultatet är fantastiskt.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Att jag får arbeta med något som jag är genuint intresserad av och kan bestämma över min tid. Att jag dessutom inte är bunden till en särskild plats är ytterligare en bonus. Det är något som jag värderar särskilt högt efter alla år med ett heltidsjobb vid sidan av.
Har du några härliga översättarminnen?
Litterära översättare är ett mycket sällskapligt släkte så jag har många goda minnen från olika översättarsammankomster. Om jag ska nämna något är det tiden på Södertörns litterära översättarseminarium. Jag var med i den första kullen fransköversättare och det var där jag kom igång på allvar med översättandet.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag har varit borta från Sverige i så många år och inte följt med ordentligt i det som händer. Att få till stånd ett nytt standardavtal är det som jag först kommer att tänka på.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Jag rekommenderar den som har möjlighet att skaffa hund. Översättaryrket kan ju vara ganska ensamt och då är en hund ett mycket trevligt sällskap. Dessutom tvingas man bryta stillasittandet och ge sig ut på promenader.
Fotograf: Tilda Larsson Riad
Denna intervju publicerades första gången den 1 juni 2017.