Nina Katarina Karlsson
Nina Katarina Karlsson översätter främst prosa och en del dramatik från tyska. Bor i Göteborg.
Vad översätter du just nu?
En bok som heter Vedersakarens död av Hans Keilson för nystartade Nilsson förlag. Romanen påbörjades i exil i Holland på 40-talet, lär ha legat nergrävd någonstans när författaren gick under jorden och publicerades först 1959 i Tyskland. Keilson jobbade efter kriget som barnpsykiater. En amerikan hittade boken för några år sedan i en boklåda i Berlin, blev förtjust och gav ut den i USA igen. I samband med detta blev han omskriven i New York Times som ”one of the world’s greatest writers” och fick stor uppmärksamhet. Han gjorde alltså comeback som författare vid 101 års ålder.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Ord har alltid varit det mest intressanta jag vet. Jag samlar helt enkelt på ord. Smakar på dem, jämför och undersöker och klämmer på dem. Utifrån det här intresset var det ganska naturligt att jag skulle komma att arbeta med ord. Översättare blev jag ganska sent i livet, även om jag funderade på det redan i tonåren. Efter några omvägar via marknadsföring, teater och skrivarkurser hamnade jag på det skönlitterära översättarseminariet på Södertörn 2007 och sedan dess har jag arbetat som översättare vid sidan av andra jobb.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut? Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Det är väldigt olika och beror på vilka andra jobb jag har parallellt med översättningen. Nu under hösten översätter jag kvällar, helger plus en dag i veckan. Jag jobbar helst på kvällen, då är min hjärna som mest skärpt. Oftast översätter jag hemma, ibland på kaféer. Just nu sitter jag i Berlin och intensivöversätter en vecka. Fördelen är ju att det är lätt att ta med sig jobbet.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, aldrig. Jag tycker att det stör. Däremot kan jag som sagt översätta på kaféer ibland.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Det är svårt att försörja sig som litterär översättare enbart från tyska. Jag frilansar därför även som kulturprojektledare. Just nu jobbar jag 80 % som projektledare för residensprogram på Kultur i Halland, Region Hallands kulturförvaltning. Tidigare har jag bl.a. arbetat som programkoordinator på Goethe-Institut i Stockholm.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Fremdschämen – att skämmas för någon annan på avstånd – tycker jag är ett otroligt bra ord som saknas i svenska. Jag tycker ofta jag hittar ord på tyska som måste översättas till en hel mening på svenska. Nyligen fick jag möjlighet att använda ordet skråpuksansikte i min översättning, vilket jag är rätt nöjd med. Blir alltid glad när jag hittar gamla konstiga ord som faktiskt går att använda.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
Det dyker ju upp svårigheter i princip varje text. Men något som var klurigt och roligt var de förvanskade barnramsorna i Marius von Mayenburgs pjäs Hunden, natten och kniven (som tyvärr aldrig satts upp i Sverige). Till exempel hade ramsan ”Eins, zwei, Polizei …” förändrats till en nonsensramsa och i stället för Polizei (polis) hade von Mayenburg använt Papagei (papegoja). Jag fick hitta andra ramsor att förvanska och exemplet ovan översatte jag med ”ett, två, tre, på det fjärde gör entré, på det sjätte smäller det, på det elfte väller det, på det sjunde gäller det”.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Jag har lyckligtvis blivit räddad av bra redaktörer i de fall jag känner till. Ordet Tüte betyder påse eller kasse på tyska. Men det kan också betyda joint, vilket jag hade missat. I översättningen hade jag skrivit att pojkvännen hade en ”… flaska öl i ena handen och en påse i den andra”. Det lät ju lite märkligt, men inte helt omöjligt. Jag är väldigt glad att jag hade en redaktör som kunde källspråket i det här fallet.
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Nej, egentligen inte. Det finns så många bra texter man inte känner till. Ofta har helt andra texter än de jag själv valt visat sig vara de mest intressanta. Men jag skulle gärna översätta mer dramatik.
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Jag har så länge jag kan minnas älskat ord. Att få arbeta som översättare är för mig att ständigt få vara sysselsatt med det mest intressanta jag vet. Och så är jag ju väldigt förtjust i friheten att kunna ta med mig jobbet vart som helst.
Har du några härliga översättarminnen?
Vi är några översättare som översätter från och till tyska som brukar träffas och ha översättarläger. Vi har haft läger i Göteborgs skärgård, Berlin och Barcelona. Var och en arbetar med sin egen text, men man kan ställa frågor och diskutera problem. Och få sällskap i detta annars så ensamma yrke.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Jag är väldigt glad att översättarsektionen finns. Det är skönt att luta sig mot avtal och tariffer i förhandlingar med förlagen, då man är i en ganska underlägsen förhandlingsposition som ensamföretagare. Men jag tycker också att det är viktigt att översättarsektionen arbetar för att synliggöra översättaren. Att man kräver att översättarens namn ska synas även på ljudböcker, i marknadsföring och i kritik.
Fotograf: Sindre Magnusson
Denna intervju publicerades första gången den 1 december 2015.