Månadens Översättare › Ragna Essén

Ragna Essén

Ragna Essén började med att översätta från norska men övergick efter två år i Bryssel allt mer till franska. Tilldelades Jacques Outin-priset 2011. Uppväxt och bosatt i Stockholm, där hon också ägnar tid åt Skansens byalag. Enveten som en bulldogg!

Vad översätter du just nu?

Marie NDiayes senaste roman, La Vengeance m’appartient. Min är hämnden blir titeln på svenska.

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag var redaktör på Forum och granskade andras översättningar. Då lärde jag mig mycket om gropar man inte ska falla i. Så småningom fick jag lust att översätta själv, och det var mycket roligare än att redigera.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag börjar varje dag med att läsa igenom det jag översatte i går. Ett bra sätt att komma in i trallen. Och så har jag fått en lagom distans till texten utan att glömma den. Jag ser klumpigheter och kan välja bland alternativ som föreföll likvärdiga i går. I bästa fall har det undermedvetna jobbat åt mig under natten och löst en del problem.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Ja. Bara en gång har jag gått direkt på översättandet. Det var en bok som utspelade sig på medeltiden med alldeles för många specialord att slå upp.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag försöker göra det så klart jag kan i första vändan. Har man en råöversättning som man går tillbaka till måste man ju också dissekera originaltexten en gång till. Nu vet jag att det jag har skrivit stämmer överens med originalet, och där det inte gör det sätter jag ett varnings-+. Bearbeta måste man ju förstås göra sedan ändå. Många gånger.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, aldrig. Jag behöver kunna lyssna på orden och på rytmen i meningen.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Inte nu längre. Tidigare tog jag redaktörsuppdrag ibland.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Från norska har jag saknat ett ord för sambygding. Jag har börjat använda det själv t.ex. när jag talar om folk som hålls på samma skärgårdsö som jag. Lite fånigt att säga ”granne på landet” om nån som kanske bor flera kilometer bort.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Latmansbörda!

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Boken Autobiographie d’une Courgette fick bli En ärthjärnas självbiografi. Boken handlar om en 9-årig pojke som kallas Courgette av sin mamma (som han råkar skjuta ihjäl redan på första sidan). På svenska fick han heta Ärtan. Maria Schottenius i DN gillade boken men skrev lite snörpigt i recensionen: “Courgette betyder squash på svenska”. Då skrev jag och förklarade att courgette är diminutiv av courge, som betyder pumpa – men också dumskalle. Mamman kallar alltså sin son för ”lilla dumskalle”, dvs. ärthjärna, förkortat Ärtan, som han också kallar sig själv. Maria Schottenius svarade faktiskt, om också kort: ”Tack Ragna. Bra synpunkter.”

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Finns säkert flera. I en roman av Anne Karin Elstad beskrivs 17 maj-firandet i Kristiansund med ”kapprodd mellan färingar och geitbåtar runt Innlandet”. Det här var före Google och Wikipedia. Jag lyckades inte hitta att geitbåt är en uråldrig typ av allmogebåt, så jag chansade på ”gistna ekor”. Sen skämdes jag förstås över att ha missat den norska nationalkaraktären och inte ha förstått att hela kapprodden var på blodigaste allvar. Inga gistna ekor där inte!

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Nej, det är jag nog för gammal för nu.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att man får lägga upp sin arbetstid som man vill och att det är så ogement roligt när en lång och krånglig mening plötsligt bara faller på plats.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Bertil Cavallin, som kunde få gamla romerska författare att tala svenska.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Det senaste i alla fall: John Swedenmark uttrycker det så väl i Författaren 2.21:

”Det är inte ord man översätter, det är meningar. En mening är lastad med perspektiv, motsatser och känslor. För att undvika att översätta vad det står och i stället få fram vad som sägs så måste jag justera i vilken ordning de olika satsdelarna kommer för att skapa det rätta perspektivet. Jag tänker på rytmen, jag lyssnar på klangen och ser till att motsatserna sitter på rätt ställe.” (Min understrykning.)

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Vettiga avtal och biblioteksersättning för e- och ljudboksutlåning.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Förlika dig med att det finns fel i alla böcker!

 

Texten publicerades första gången den 1 mars 2022