Torun Lidfeldt Bager
Torun Lidfeldt Bager översätter från engelska till svenska. Bor i Stockholm.
Vad översätter du just nu?
Just nu översätter jag The Dark Prophecy av Rick Riordan, en amerikansk författare som skriver oerhört populära ungdomsromaner. Hans två första böcker, om pojken Percy Jackson som upptäcker att han är son till guden Poseidon, har blivit film och de unga läsarna är otroligt entusiastiska, det finns hur mycket fanmaterial som helst på nätet. Jag älskar nog böckerna lika mycket som läsarna gör, det här är den nionde boken av Riordan som jag översätter.
Handlingen bygger på att de grekiska gudarna finns på riktigt och självklart tar de sig fortfarande ner till jorden emellanåt och förälskar sig i vanliga dödliga människor, och så blir det barn … Det är dessa barn som böckerna handlar om, de slåss mot monster och skickas ut på uppdrag i en värld som Riordan fyller med grekisk mytologi i modern tappning. Jag har lärt mig så otroligt mycket av de här böckerna, och Riordan fortsätter vara spännande och ha trovärdiga karaktärer som man fäster sig vid och som utvecklas.
The Dark Prophecy är andra boken i en trilogi där huvudpersonen är guden Apollon. Zeus har som straff förvisat honom till jorden som vanlig människa, en sextonårig väldigt alldaglig kille som heter Lester Papadopoulos, och nu måste han utföra en rad uppdrag för att få återvända till Olympen. Riordan missar inte att Apollon enligt grekisk mytologi hade kärleksaffärer med både kvinnor och män, och passar på att ta icke-heteronormativa pedagogiska poänger på det så där i förbifarten på ett sätt som känns helt naturligt för handlingen.
Hur kom det sig att du valde att bli översättare?
Jag valde aldrig att bli översättare, det var mer någonting som blev. Jag har alltid varit intresserad av språk och av att skriva, men lyckades ändå kliva ut i arbetslivet med en fil.kand. i Systemvetenskap från Stockholms Universitet. Sedan ägnade jag tjugo år åt att rätta till det misstaget, så att jag kunde bli översättare istället (även om jag inte hade helt klart för mig att det var just det jag gjorde). Första åtgärden var två terminer på Poppius Journalistskola när jag var mammaledig med äldste sonen. Sedan följde en slingrig väg där jag bland mycket annat skrev användarhandböcker till datasystem som konsult, skrev om servrar och databaser och webbprogrammering som reporter på idag salig avsomnade tidningen Datateknik, kom tillbaka till IT-branschen och brände ut mig som konsultchef, återvände till tidningsvärlden och skrev om grön elektronik och inbyggda system och mönsterkortstillverkning i Elektroniktidningen, för att sedan paja totalt och vakna upp som frilansande skönlitterär översättare med rum på kontorshotell. Ta-da!
Nej men vänta, så går det väl inte till?
Jo, men nästan. Jag menar så här:
Jag har ofta sagt att det jag till slut hade mest nytta av yrkesmässigt inte var mina utbildningar, det var mina ungdomsår i Tolkiensällskapet och Science Fiction-föreningen i Stockholm. Där har jag mitt kontaktnät, för väldigt många av dem jag lärde känna där hamnade i förlagsbranschen i olika roller. När jag som heltidsarbetande fackpressreporter med fyra små barn upptäckte att pengarna inte räckte till var det den vägen jag hittade översättningar att dryga ut kassan med. Det blev kokböcker i mängder, faktaböcker om djur och en del korrekturläsningar, på kvällar och helger. När jag några år senare gick in i väggen totalt (… surprise …) kunde jag med kontaktnätets hjälp till slut bygga upp ett arbetsliv som fungerar, och det visade sig vara som översättare. Numera översätter jag främst skönlitteratur, det har mest blivit ungdomsromaner men även annat. Och efter att ha varit en person som i princip bytte karriärspår typ vartannat år har jag nu hållit på med samma sak i snart femton år och haft kontor på samma ställe nästan lika länge. Det känns fantastiskt bra!
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Var översätter du, hur många timmar, när på dygnet?
Jag försöker hålla vanliga kontorstider. Jag hyr alltså ett rum på ett kontorshotell och uppskattar att kunna skilja på arbetstid och fritid, men måste erkänna att det inte alltid lyckas. Det är frestande att bli kvar i sängen lite till när man inte prompt behöver gå upp, ”äsch, jag jobbar hemifrån idag”, och så seglar timmarna iväg och så blir det både kväll och i värsta fall natt. Och jag har en bra arbetsplats hemma också.
Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?
Nej, det går inte, jag måste ha tyst omkring mig när jag jobbar! Och eget rum vill jag ha – har provat att sitta i kontorslandskap och det är ingenting för mig.
Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?
Jag tar även frilansuppdrag med granskning och korrekturläsning av andras översättningar. Det är både roligt och lärorikt – man lär sig massor av andras översättningar! På sistone har jag lärt mig en mängd smarta lösningar av alla småord som engelskan älskar att strö omkring sig i dialoger och som inte alltid behövs på svenska, eller som bäst uttrycks på något helt annat sätt.
Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? Finns det något svenskt ord som du längtar till att få använda?
Ett ord som är fantastiskt hemskt att behöva översätta är engelskans ”mind”, som tydligen kan betyda nästan vad som helst. Det är ju fantastiskt bra för den som skriver på engelska och ett motsvarande praktiskt litet ord på svenska att bara ploppa in istället för ”mind” hade inte varit dumt.
Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?
I mörkare stunder brukar jag morra för mig själv att författare som använder ordvitsar inte FÖRTJÄNAR att bli översatta. Ibland är den ”finurliga” lösningen tyvärr att helt strunta i ordvitsen om handlingen så tillåter. En alltför långsökt lösning stjäl uppmärksamheten från berättelsen.
I den förra boken om guden Apollon/Lester Papadopoulos uttalade ett orakel en profetia i form av en limerick, en profetia som dessutom syftade på sådant som skulle hända i kommande bok (som inte hade kommit ut ännu …). Jag är så glad att jag fick ihop en limerick överhuvudtaget, om den blev så finurlig vet jag inte. I boken jag håller på med nu är den obligatoriska orakelprofetian skriven som en Shakespearesonett, jag hoppas verkligen att jag kommer att lösa det på ett finurligt sätt! I skrivande stund förtvivlar jag. Samt hoppas på ett givande samarbete med min redaktör.
Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?
Mina allra första uppdrag var alltså med att översätta kokböcker. Fort skulle det gå, inget Internet hade jag och inga bra uppslagsböcker. För att göra en lång historia kort översatte jag horse radish med hästrädisa. Kokboken gick i tryck med hästrädisa och allt. När jag något år senare berättade om det här i något sammanhang, som en rolig om än pinsam anekdot, var det någon som sade: ”Men hästrädisa finns, det står med i en kokbok jag har hemma!” Och ja, det var ju min kokbok, det …
Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?
Just nu hoppas jag mest på att Rick Riordan fortsätter producera med samma kvalitet. Han har även skrivit böcker där amerikanska ungdomar har att hantera livs levande egyptiska och nordiska gudar, och det finns samband mellan människorna i de olika världarna. Det har redan visat sig att några är släkt, eller att de har träffats. Hans fantasi verkar inte ha några gränser, så jag ser fram emot en sjyst mytologi-ekumenisk mix!
Vad är det bästa med att jobba som översättare?
Det bästa med att jobba som översättare är ändå friheten att styra över sin tid. Det är jag och min dator och min text, och inga störande människor som jag måste interagera med i tid och otid. Jag kan nörda ner mig i formuleringar och faktasamlande och flytta runt småord hela dagarna, och har jag strömförsörjningen ordnad kan jag jobba precis var jag vill. Om förlagen bara fortsätter höra av sig finns det ingenting som säger att jag någonsin måste gå i pension om jag inte prompt måste.
Har du några härliga översättarminnen?
För några år sedan tillbringade jag två augustiveckor på Henning Mankell-gården i Överberg utanför Sveg. Det var fantastiskt, att komma dit och jobba ostört i ett hus som verkligen hade allt som behövdes, och med den vackra naturen utanför. Själva översättningen jag höll på med då var inte särskilt rolig, tvärtom faktiskt, men det gjorde ingenting. Och som jag minns det sken solen oavbrutet, och det var varmt och skönt på alla sätt. Jag köpte en mycket realistisk (= anskrämlig) plastekorre på Ica i Sveg, den har jag kvar, den bor på min balkong nu, och så fyllde jag bilen med tvättmedel från Dollarstore så att det räckte i flera år efteråt.
Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?
Det eviga krigandet med avtalsfrågor är viktigare än någonsin, känns det som, men så kommer det väl alltid att vara. Men den sociala samvaron, och möjligheten att ta del av andras kunskap både i form av samtal och intressanta föreläsningar, är en minst lika viktig del.
Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?
Ska jag komma med ett gott råd så är det att satsa på ett bra lexikonprogram. Jag använder WordFinder, det skulle jag inte klara mig utan ens en dag. Ibland känns det som om jag slår upp vartenda ord, vare sig jag kan dem eller inte. Mycket för att leta synonymer, annars är det så lätt att fastna i en handfull egna favoritsynonymer utan att man riktigt märkte hur det gick till. Ibland leder det till att jag slipper falla i en idiomatisk fälla som jag inte var medveten om, eller upptäcker en språklig finurlighet på svenska som jag inte hade kommit att tänka på annars. Ju längre jag håller på, desto mer medveten blir jag om hur lite jag egentligen kan och hur mycket det finns att veta.
Det enda tråkiga är att jag nöjesläser så lite nuförtiden, efter att ha ägnat hela (arbets)dagen åt att läsa en bok vill jag inte koppla av med att – läsa en bok. Då hetstittar jag hellre på teveserier eller spelar spel. Dåligt samvetes-högen med olästa böcker växer, jag måste komma på ett sätt att bli kompis med den igen! Hur gör ni andra? Det undrar jag ofta.
Sedan vill jag passa på att göra reklam för Veddesta Företagscentrum. Det börjar bli tomt här ute, för huset ska rivas 2019 och det är många som redan flyttat, men den som söker kontorsplats kan hitta ett eget rum åtminstone ett år framöver för ungefär 1000 kr i månaden + moms. Billigare och bättre finns inte! Du får dela korridor med mig och min son Joen som är skulptör, det finns bemannad reception som tar emot post och paket och besökare, och du får trevligt lunch- och fikapaussällskap i vårt kök. Buss eller en promenad från pendelstationen i Barkarby och sjutton minuter med pendeln från Centralen. Kom hit och hälsa på, vet jag!
Denna intervju publicerades första gången den 1 februari 2018.