Ylva Kempe

Ylva Kempe bor i Söråker i Timrå kommun, i ett snart 150-årigt torp med grandios utsikt över fjärden. På senare år översätter hon mest från norska, men även en del från engelska och danska.

Vad översätter du just nu?

Jag är engagerad i ett fantastiskt roligt projekt för närvarande: en serie norska skräckböcker för 9–12-åringar. Jag jobbar med titlar som är skrivna av Ingunn Aamodt, en författare som jag blivit väldigt imponerad av. Böckerna är rysligt bra helt enkelt: välskrivna, spännande och varierade. Man får stifta bekantskap med både vampyrer och kannibaler. Härligt att sätta tänderna i!

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Tror att det bara slank ur mig en gång när jag nöjesläste språk på universitetet och det var rundfrågning om vad alla skulle bli. Mest för att inte säga ”lärare” som alla andra. Men sen verkade det ändå vara en ganska bra idé, som jag snabbt omsatte i handling – även om jag gick den långa vägen via korrekturläsning och språkgranskning innan jag så småningom fick prova att översätta.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag brukar jobba ett par timmar på morgonkaffet och sedan ett par timmar efter frukost. Resten av dagen försöker jag ägna åt andra saker, förutom när jag är helt uppslukad av ett jobb, vilket händer inte alltför sällan.

Läser du igenom originalet innan du sätter i gång med arbetet?

Nej, aldrig numera. Tycker det blir bättre nerv i språket om jag låter bli.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Jag gör så gott som klart direkt. Hela processen sker på vägen mellan ögonen och fingertopparna, kan man säga. Sedan läser jag förstås noga igenom texten efteråt, när den legat till sig lite, men det brukar inte vara jättemycket som jag vill ändra. Det handlar mycket om flow för mig när jag jobbar, att ha direktkontakt med originaltexten.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej, nej, då skulle jag tappa fokus och börja digga i stället. Jag har ingen som helst simultankapacitet och kan aldrig ha något i ”bakgrunden”, för då måste hjärnan kolla vad det är som händer.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är verksam som konstnär och poet – målar i olika tekniker, gör textila konstverk samt har just gett ut en diktsamling.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

Hm. Jag har översatt en del norsk fantasy, och då har jag tänkt på hur bra norska språket passar för den genren. Det blir inte detsamma på svenska, men det skulle inte räcka om man fick låna ett eller några ord, utan det handlar om något som är svårare att komma åt, själva märgen liksom.

Finns det något svenskt ord som du längtar efter att få använda?

Ja, många! En hel del som kanske kan upplevas som lite svåra eller ovanliga, men jag brukar smyga in dem här och där. Det är viktigt med en viss språklig utmaning i böcker för unga läsare!

Har du haft något som varit extra svåröversatt, t ex en ordvits, som du löst på ett så finurligt sätt att du fortfarande minns det?

Det händer då och då att jag får en guldstjärna i marginalen av någon redigerare, och då blir man ju väldigt glad. Men jag hittar inget speciellt fall i minnet – för det mesta lyckas jag få till någon sorts lösning även om den inte alltid är hundraprocentig. Det händer också någon enstaka gång att man helt enkelt får släppa och stryka. Det är tråkigt.

Vilken är din värsta tabbe som översättare, i eller utanför en text?

Det är inte så länge sedan jag översatte en eftertext om författaren av en bok utan att kolla upp saker och ting ordentligt, som till exempel att han varit död i flera år.

Har du något drömuppdrag (verk eller författare)?

Jag tycker att jag får drömuppdrag hela tiden! Jag får jobba med mina favoritförfattare, som Siri Pettersen, Frances Hardinge, Michael Morpurgo, A Audhild Solberg … Men visst finns det författare som jag gärna skulle lägga till, en sådan är till exempel Meg Rosoff. Jag har också en gammal dröm om att få översätta H C Andersens sagor.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Det är nog att få jobba kreativt med språket men inte ha ansvar för att driva själva handlingen i boken, eftersom den redan finns där. Sedan är det förstås friheten man har som frilansare, den är värd mycket, och jag tror inte ens att jag skulle kunna jobba på något annat sätt.

Har du någon förebild, någon äldre översättare som du vill lyfta fram?

Mina förebilder är alla översättare som inser sitt och sina kollegers värde och kräver vettiga villkor för att jobba.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jag gillar Sven Nordqvists teckning där en läsare frågar ”Vem har skrivit den här vackra texten?” och författaren och översättaren samtidigt svarar: ”Det har jag!”

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Har inte läst så många översättningar den senaste tiden, men en av mina absoluta favoriter är Lars Lönnroths översättning av Njals saga från 2007. Aldrig har detta fantastiska verk varit mer läsbart.

Har du några härliga översättarminnen?

Massor. Varje gång det uppstår ljuv musik mellan mig och boken jag jobbar med. Det är underbart.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Ett nytt standardavtal vore skönt att ha, även om det gamla fortfarande används i viss utsträckning trots att det egentligen inte gäller längre. Om man sedan kunde få med alla förlag på noterna vore det ännu bättre. Att förhandla om villkor är jobbigt för många.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, något helt annat?

Ta hand om kroppen! Se över din arbetsställning, ta pauser, styrketräna för att förebygga skador, och rör på dig. Hjärnan jobbar bättre om den får syre. Dessa råd är inte minst riktade till mig själv …

Denna intervju publicerades första gången den 1 juli 2021.