Wera von Essen

Wera von Essen bor i Olinda i nordöstra Brasilien och översätter från portugisiska. Hon utsågs nyligen till Årets översättarstipendiat 2024 (länk till juryns motivering).

Hur kom det sig att du valde att bli översättare?

Jag provade. Genom att börja översätta mindre texter, t ex krönikor och intervjuer av Clarice Lispector, insåg jag att jag kunde göra det. Sedan växte det organiskt ju bättre min portugisiska blev, och jag fick göra större översättningar. Jag valde att fortsätta eftersom jag gärna vill dela med mig av den rikedom som finns i brasiliansk litteratur och kultur.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Beroende på hur svår översättningen är arbetar jag en till tre timmar. Hilda Hilsts prosa är så krävande att jag bara orkar någon timme om dagen. Jag gillar att sitta vid skrivbordet på eftermiddagarna när temperaturen sjunkit lite i Olinda.

Läser du igenom originalet innan du sätter igång med arbetet?

Inte alltid. Det är faktiskt roligt att bli överraskad av det man översätter.

Gör du klart mening för mening direkt eller gör du en råöversättning som du sedan bearbetar?

Det beror på, svårare texter är mer mening för mening, andra texter kanske går att göra en till två sidor som jag sedan återtar efter en paus, med klarare ögon.

Lyssnar du på musik när du översätter, och i så fall vad?

Nej.

Jobbar du med annat vid sidan av översättandet, och i så fall vad?

Jag är författare.

Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan?

”Saudades” förstås, ett tillstånd av längtan, saknad. Kärleksfullt. Man säger det ofta. Svenskan är kallare i sina uttryck.

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Friheten, att ha egna tider, och att få fördjupa sina kunskaper i båda språken.

Att andra upptäcker litteratur man själv älskar och vill förmedla är också fantastiskt.

Vad är det bästa du har läst eller hört om översättning?

Jag gillar det faktum att översättning ägt rum anonymt i klosterväsendet i hundratals år.

Har du läst någon riktigt bra översättning på senare tid?

Ann Quins Tre av Helena Fagertun.

Vad tycker du att översättarsektionen ska prioritera i sitt arbete?

Fortsätta att stödja den smalare litteraturen, särskilt när det gäller världslitteratur som ibland hamnar i trista fack.

Har du något mer du vill dela med dig av – goda råd, önskningar, uppmuntrande ord, hälsningar, varningar, funderingar, lästips, drömmar, uppmaningar, tankar om framtiden, något helt annat?

Att översätta är ett bra sätt att bekämpa egot. Att ägna sig åt någon annans universum utan att nödvändigtvis få någon yttre belöning är bra för karaktären.