Månad: december 2024

Nu startar årets insamling till Elsa Thulin-priset.

I år har fonden fått ett viktigt tillskott från den insamling till Anders Bodegårds minne som initierades av Linda Schenk och Meta Ottosson på Eufemia och som bidragit med 19 400 kronor. Men alla som vill är förstås välkomna att dra sitt strå till stacken för Elsa Thulin-prisets fortlevnad. Skicka ditt bidrag till swishnummer 1233470580 eller till bankgiro 878-8028. Glöm inte att märka betalningen med ”Elsa”.

Sprid gärna denna uppmaning till kollegor och andra intresserade.

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Och att gå in och ändra där AI gått fel, kanske behöva riva ner bärande väggar och ge stadga åt en struktur som rests utan tanke känns bara så bakvänt. Och både tråkigt och tidsödande.

Pär Svensson, verksam som litterär översättare sedan 1991 från franska, italienska och engelska till svenska, mest sakprosa men även skönlitteratur.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej, kanske mest för att jag inte haft lust att sätta mig in i den tekniken, men säkert också för att jag har en så ”romantisk” syn på yrket att jag vill bygga upp översättningen själv från grunden, för att jag tror att den blir bäst då. Eller, jag är övertygad om att den blir det, eftersom den växer till sig organiskt och i löpande samspel med de avsnitt jag redan översatt och de tankar jag haft vid arbetet med dessa. Det är lite som när man övar in ett musikstycke: ”Rätt” detaljer och nyanser framträder efter hand, när man prövat sig fram med olika dynamiska nivåer och tempi i relation till helheten. Det kräver perspektivväxlingar. Klarar AI att växla mellan mikro och makro på det viset?

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag har svårt att se hur det skulle bli bra, helt enkelt. Andra invänder säkert och hävdar att de har god hjälp av AI, och det kanske jag också skulle ha, men så länge jag slipper är jag faktiskt rätt nöjd. Och för att anknyta till det jag sa ovan om organisk tillväxt: Ju längre in i en bok man kommer desto tydligare hörs textens röst och framträder dess tonfall. Hur AI når fram till en koherent form och lockar fram en mänsklig talare bakom orden vet jag inte; den kanske träffar rätt direkt. Eller aldrig någonsin. Och att gå in och ändra där AI gått fel, kanske behöva riva ner bärande väggar och ge stadga åt en struktur som rests utan tanke känns bara så bakvänt. Och både tråkigt och tidsödande.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Ja, vid något enstaka tillfälle. Jag noterade (med viss förvåning) att en ny bok av en författare jag översatt tidigare hade blivit maskinöversatt. Men det handlade om en bok som jag föreställer mig ligger inom någorlunda räckhåll för AI:s nuvarande förmåga: enkelt språk, korta meningar, inga otydliga syftningar, över huvud taget en klar framställning som inte inbjuder till tolkningar.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Någonstans känner jag nog att det finns en framtid, åtminstone för mer avancerad översättning. Men egentligen är ju AI en oerhört mycket större fråga, där man behöver undersöka på vilka områden AI verkligen tjänar mänskligheten. Och den frågan är nog för stor för att kunna besvaras av enskilda marknadskopplade förlag och branscher – förmodligen behöver aktörerna någon sorts övergripande policy att förhålla sig till. Men det är bråttom.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Jag vet att det finns förlag som är frestade att använda AI för litterär översättning, och att en del redan har tagit det steget. Samtidigt känner jag till förläggare som aldrig skulle kunna tänka sig att låta AI översätta någon av deras böcker. Så länge böcker skrivs och läses av människor tror jag att litteratur kommer att översättas av människor, för att många vill ha det så och för att det liksom är själva poängen med litteratur – att det är en genuint mänsklig verksamhet. Samtidigt finns ju en tendens till att ”konsumenterna” nöjer sig med ”tillräckligt bra” i många sammanhang; att böcker skulle vara förskonade från det synsättet är kanske för mycket att hoppas på. Ytterst handlar det väl om vad vi ska ha människan till och om hur långt vi vill driva utforskandet av våra själsförmögenheter, vilka nyanser och register vi begär att konsten ska kunna återge för att spegla oss i vår komplexitet så att vi slipper reduceras till schablonartade konsumenter som nöjer sig med det som är ”tillräckligt bra”.

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Jag tror att det finns en enorm övertro på vad de här språksystemen kan åstadkomma inom alla möjliga områden och en vilja att haka på det som är nytt och kanske kan generera pengar.

Anna Petronella Foultier, arbetar sedan 90-talet som översättare från franska, engelska och tyska, parallellt med annan verksamhet, på senare år främst som universitetslärare. Jag översätter skönlitteratur och filosofiska essäer.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej. 

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
De stora generativa språkmodellerna bygger på statistiska förutsägelser, de förstår inte texten och har ingen känsla för stil, dubbeltydigheter, musikalitet. Översättningarna blir som resultat träiga, tråkiga och fulla av fel och missförstånd. Jag ser inte varför jag som översättare skulle betala för att använda en sådan tjänst, och har för närvarande tillräckligt med andra jobb för att inte behöva ställas inför alternativet att städa algoritmöversatta texter.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Nej inte specifikt, men det är ju kris i bokbranschen i allmänhet så svårt att veta varför jobb uteblir.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag tror att det finns en enorm övertro på vad de här språksystemen kan åstadkomma inom alla möjliga områden och en vilja att haka på det som är nytt och kanske kan generera pengar. Bara detta att alla säger ”AI” som om det faktiskt rörde sig om en artificiell intelligens visar i vilken hög grad vi har anammat techbolagens propaganda.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Till vardags kan det vara praktiskt att ha tillgång till en algoritm som översätter exempelvis en post på sociala medier så att man hjälpligt kan förstå den, men jag tror att man ofta glömmer hur mycket mänskligt arbete som krävs för att få de här modellerna att fungera, för att inte tala om den energi och de vattenmängder de slukar. Litteratur har dessutom ett annat syfte. Visst kan det vara intressant ur forskningshänseende att se hur väl eller illa en generativ språkmodell lyckas översätta litterär text, men när vi läser (eller upplever annan konst) tar vi del av en annan människas perspektiv, av något en författare avser att kommunicera och som översättaren i sin tur vill förmedla på sitt språk. Översättningsprogrammet har varken kommunikativ avsikt eller förståelse, och det är ett av skälen till att ”AI”-genererade översättningar verkar så mekaniska, trots alla sina brister.

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Jag har slängt in en och annan särskilt krånglig mening i DeepL för att se hur jag inte ska lösa det. Det har gett mig mod att bygga om meningen helt.

Niclas Hval, verksam som litterär översättare sedan 2001, översätter från engelska till svenska.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Det har hänt att jag har experimenterat med det.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag har slängt in en och annan särskilt krånglig mening i DeepL för att se hur jag inte ska lösa det. Det har gett mig mod att bygga om meningen helt. Och så har jag i en sakprosabok testat att slänga in slutnoterna (som utgjorde mer än 100 sidor, men som en kort bit in i arbetet skrotades) i samma artificiella neuronnätverk för att få svensk formatering på citat och annat, och alla namn korrekt stavade, och även om eventuell löpande text i noterna oftast fick göras om från grunden kändes det som en liten hjälp i ett ganska tradigt pill.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Nej, inte personligen. Några studenter (jag undervisar på deltid i översättning också) har dock rapporterat att en del brödjobb i form av formelartad genreprosa har börjat försvinna och att man kan få uppdrag som texttvättare av AI-översatt text i stället. Ett större hot för mig just nu är att antalet engelska översättningar minskar i takt med att svenskarna verkar föredra att läsa på engelska. Jag som är trebarnsfar märker också hur oändligt mycket bättre de är på engelska än jag var i deras ålder, så om svenskarna nu tror att de är bra på engelska som kommer den bokköpande befolkningen faktiskt att vara mycket bättre på engelska inom en generation eller så.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag tror att AI kommer ta över en del av de jobb som nu görs av människor, böcker där språket inte är det viktigaste för författarna, förlagen och läsarna. Det kommer alltså att bli svårare än det redan är för fler att försörja sig helt på översättning. Men det kommer att finnas en kärna av litteratur kvar – hur stor den blir återstår att se, och det är något vi måste jobba hårt fackligt för – där varken författare, förlag eller läsare kommer att acceptera AI-översättning även om den blir mycket, mycket vassare än nu.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Det kan nog bli så att fler översättare behöver bli mångsysslare, lite som det redan är för översättare av ”små” språk – och för de flesta författare. Dessutom kommer arbetsstipendierna att bli viktigare än någonsin. Kanske behövs det någon ytterligare stödform när biblioteken lånar ut fler och fler AI-översatta verk och utlåningen av verkliga upphovspersoners verk sjunker?

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Däremot känner jag att allt tal om AI:s påstådda förträfflighet har skapat ett psykologiskt klimat i förlagsbranschen som har påverkat oss översättare negativt – det har bara betraktats som ett faktum från vissa håll att AI kommer att ta över.

Erik MacQueen, verksam som litterär översättare från engelska sedan 2011. Översätter både skönlitteratur och sakprosa.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag upplever inte att AI-verktygen är till någon större hjälp när det gäller de moment i översättningsarbetet som är verkligt tidskrävande – alltså stilistiska avvägningar och terminologiska val.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Både ja och nej. Jag har än så länge inte sett att den typen av böcker jag i regel översätter skulle börja göras av AI. Däremot känner jag att allt tal om AI:s påstådda förträfflighet har skapat ett psykologiskt klimat i förlagsbranschen som har påverkat oss översättare negativt – det har bara betraktats som ett faktum från vissa håll att AI kommer att ta över.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Det kommer att vara viktigt hur vi översättare och Författarförbundet hanterar situationen de närmaste åren. Det vore farligt om kvaliteten urholkas av AI-översättningar och vi översättare blir förpassade till att ”tvätta” hopplöst tondöva texter. Men ett större hot i nuläget är att förlagen på vissa sätt tycks ha tappat tron på den översatta litteraturen. Mitt intryck är att man ur ett marknadsföringsperspektiv inte heller satsar lika hårt på de böcker som ändå översätts. Jag förstår att det kanske inte finns pengar till annonsering i tunnelbanan, men att göra fler än ett futtigt inlägg på Instagram när en bok kommer ut borde man ju kunna kosta på sig. Man matar på med inlägg om böcker som redan säljer, vilket jag kan tycka är en smula märkligt. Att översättningar säljer dåligt blir på något plan då en självuppfyllande profetia.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Min skepsis mot AI har i grunden att göra med att litterär översättning i någon mån är det omöjligas konst. AI-verktyg är säkert jättebra inom områden där det finns ett svar eller ett resultat som är otvetydigt rätt, komplexa matematiska uträkningar och liknande. Men att översätta ett litterärt verk följer inte alltid en digital och algoritmisk logik. Alla som någon gång har satt sig ner vid datorn med ambitionen att göra en helt perfekt översättning av en bok vet att man stöter på patrull redan efter ett par meningar. Man misslyckas omedelbart och det är i försöken att ta sig runt det misslyckandet som det skapande översättandet blir fruktbart och givande, både för översättaren själv och den tänkta läsaren. Jag tvivlar på att AI kan förmås resonera på det viset.

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Jag kan för närvarande inte se på vilket sätt de generativa AI-verktygen skulle göra mig till en bättre eller mer effektiv översättare. De led som översättningsprocessen består av försvinner ju inte bara för att någon annan, maskin eller människa, presenterar ett förslag på en färdigskriven text.

Johan Wollin, sedan 2020 verksam som översättare av fransk-, engelsk- och tyskspråkig facklitteratur till svenska.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Jag använder ingen generativ artificiell intelligens. Däremot är jag helt beroende av Googles vanliga sökmotor.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag kan för närvarande inte se på vilket sätt de generativa ai-verktygen skulle göra mig till en bättre eller mer effektiv översättare. De led som översättningsprocessen består av försvinner ju inte bara för att någon annan, maskin eller människa, presenterar ett förslag på en färdigskriven text. Vilka hjälpmedel jag än förfogar över, kan en svensk text endast växa fram ur min egen läsning av källtexten. På sin höjd skulle kanske de program som numera finns att tillgå gå att använda på ungefär samma sätt som diverse lexikografiska resurser. Jag söker flitigt i allsköns ordböcker och databaser för att få förslag på alternativa lösningar, även när jag redan har en ganska klar bild av hur ett givet textställe skulle kunna översättas. Möjligen kunde ai-teknologiska textöverföringsprogram som DeepL och dylikt vara till en liknande hjälp. Hittills har jag inte sett behovet.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
För några år sedan trälade jag under en period omkring i den icke-litterära översättningsbranschen. Där tyckte jag mig kunna konstatera en tämligen markant förändring av priskonkurrensen under några år i början av decenniet. Hur mycket av detta som berodde på den artificiella intelligensens intåg i branschen låter jag vara osagt. Intrycket var dock helt klart att somliga uppdragsgivare gjorde bedömningen att den nya tekniken ökade produktiviteten till den milda grad att de för vissa översättningsuppdrag inte längre var beredda att erbjuda ett så värst mycket högre ordpris än för korrekturläsning.

Inom den litterära översättningsbranschen har jag för egen del hittills inte märkt någon skillnad.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Det är väldigt suddigt i min kristallkula. Faktorerna är många och osäkra. För det första är litterär översättning som bekant ett brett fält med väldigt många olika genrer, och inom facklitteraturen består ju rentav ett och samma verk ofta av flera olika texttyper: brödtext, notapparat, bibliografi, register med mera. För det andra förändras tekniken kontinuerligt, och det är för en lekman svårt att sia om vad som väntar på den fronten under åren som kommer. Dessa två faktorer gör det svårt att fälla generella och definitiva omdömen om den artificiella intelligensens framtida tillämpbarhet på vårt yrkesområde. Till detta kommer en ekonomisk parameter. Vilka ambitioner och vilken förmåga har förlagen och andra eventuella spelare i branschen att utveckla lönsamma affärsmodeller som kan ersätta den litterära översättningen med ai-baserad textöverföring och efterhandsredigering? Inte heller på den frågan ser jag i dagsläget något entydigt svar. Slutligen finns det i mina ögon även en kulturpolitisk variabel här. Strängt taget finns det ju ingenting som säger att litterär översättning måste organiseras på en marknad med privata aktörer. Med tanke på hur stora delar av världslitteraturen som aldrig översatts till svenska, finns det knappt någon bortre gräns för hur stort fältet skulle kunna bli om det (åtminstone delvis) lösgjordes från marknadskrafterna. I dagens politiska läge framstår naturligtvis tanken på något slags offentligt finansierat översättningsinstitut, vars arbetsmetoder definieras av kompetenta yrkesmän, som en ren utopi. I just det här sammanhanget är det likväl en vision som jag vägrar att överge. Om de normgivande förlagen i praktiken har som mål att utplåna vårt yrke, finns det mycket riktigt en risk för att detta yrke i hög grad faktiskt försvinner om inte dessa privata aktörer fråntas rätten att helt definiera spelreglerna för framtidens bokproduktion.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Att de nya ai-verktygen slukar enorma mängder energi och sätter upphovsrätten ur spel är naturligtvis minst sagt bekymmersamt. Detsamma kan såvitt jag förstår dock även sägas om Googles vanliga sökmotor, ett annat ai-baserat verktyg, utvecklat av ett företag som för tjugo år sedan ”bestämde sig för att digitalisera och lagra varenda bok som någonsin skrivits, utan hänsyn till upphovsrätten” (John Naughton, The Guardian, 20 januari 2019). Teoretiskt sett hade man som litterär översättare möjligen kunnat välja att enbart begagna sig av de tekniska hjälpmedel som man tycker sig kunna försvara på etiska grunder. Av strukturella ekonomiska skäl är det enligt min mening emellertid i praktiken omöjligt för en yrkesutövare att avstå från ett verktyg som visat sig så användbart och effektivt att det faktiskt förändrat arbetsvillkoren för i stort sett alla som är verksamma på samma område. Eftersom jag är helt beroende av Google, är det alltså för mig redan idag omöjligt att bedriva mitt yrke på ett etiskt sätt. Vår yrkeskår riskerar av allt att döma att drabbas hårdare av den senaste utvecklingen inom ai-branschen, men de moraliska problemen är i mina ögon i princip desamma som förut.

Den stora frågan handlar för mig istället om vem som hädanefter kommer att kontrollera produktionsprocessen. Om förlag och andra bokproducerande aktörer lyckas använda sig av den nya tekniken för att ersätta det fackmässiga översättningsarbetet med en alternativ produktionsmodell, har vi de facto berövats kontrollen över våra produktionsmedel. Att vår upphovsrätt i det läget går förlorad är ju i sådana fall bara en följdriktig konsekvens av att det faktiskt inte längre är vi som ger upphov till de böcker som produceras – vilken roll vi än blir tilldelade i den nya textindustrin.

För mig är den avgörande frågan alltså inte huruvida tekniken är bra eller dålig, etisk eller oetisk, utan vem som har makt att bestämma när, var och hur den möjligen kan komma till användning. Är det en makt som förbehålls fackmän? Eller ska den utövas av folk som inte själva vet någonting om vad en översättning är?

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Att jobben minskar beror framförallt på att förlagen inte ger ut lika mycket översatt litteratur längre eftersom det är kostsamt, och det är något som i förlängningen kan bana väg för AI-översättningar.

 Torun Reuterswärd, verksam som litterär översättare sedan 2004, översätter från engelska till svenska, skönlitteratur och ungdomslitteratur.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Det händer att jag använder någon chatbot istället för google, för att slippa alla sponsrade reklamlänkar som dyker upp först i flödet när man söker. Annars inte. 

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Se ovan.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Svårt att säga – inte som jag har märkt, jag översätter främst åt Bonnier Carlsen och Modernista, och de använder sig i alla fall i dagsläget inte av AI-översättningar. Å andra sidan har jag i år för första gången varit tvungen att ta ut 25 % av min pension under fyra månader för att få ekonomin att gå ihop (jag har lyckligtvis blivit tillräckligt gammal för att kunna göra det). Att jobben minskar beror framförallt på att förlagen inte ger ut lika mycket översatt litteratur längre eftersom det är kostsamt, och det är något som i förlängningen kan bana väg för AI-översättningar.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag tror tyvärr att framtiden är mörk. Dels kommer AI att bli bättre och bättre, dels kommer mindre nogräknade förlag att nöja sig med att AI-översättningar är ”good enough”.

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Jag är glad att jag snart kan gå i pension. För egen del tror jag att antalet översättningar som erbjuds kommer att minska framöver, och att jag kommer att ta ut större och större del av pensionen allt eftersom jobben avtar.

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Vissa förläggares syn på genrelitteratur som en sorts snabb konsumtions- eller brukslitteratur som man inte behöver ställa så stora krav på är förödande.

Johanna Hedenberg, verksam som översättare sedan 1990-talet, i många år som facköversättare men sedan 2009 mer eller mindre på heltid som litterär översättare, främst från italienska men också från franska och nederländska.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag är inte emot teknik som kan hjälpa mig i mitt arbete. Men jag tror inte att jag skulle ha så stor nytta av dagens AI-verktyg eftersom de råöversättningar som produceras kräver så omfattande bearbetning. Det går också på tvärs mot mitt sätt att arbeta, när jag försöker se olika samband i texten, hitta rätt ton osv. från början, redan i förberedelserna för översättningen. Jag skulle vara rädd för att missa viktiga nyanser och stildrag i en skenbart ganska färdig text. Dessutom vill jag inte bidra med mitt arbete till att förbättra program som till stor del bygger på olagligt utnyttjad upphovsrättsskyddad text och ytterst syftar till att minska mänskligt konstnärligt arbete.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Nej, inte personligen.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag uppfattar utvecklingen som ett stort hot mot översättarkåren. Först och främst för att viss genrelitteratur i allt större utsträckning kommer att översättas med AI, vilket kommer att leda till färre arbetstillfällen och till att vissa översättare går över från ”äkta” översättning till att ”tvätta” översättningar till lågt arvode och utan upphovsrätt till de texter de arbetar med. Men också för att det kommer att påverka hela översättningslitteraturen. Återväxten försämras om nya översättare inte får tillfällen till uppdrag inom ”lättare” genrer som kan leda vidare till mer kvalificerad litteratur. Det finns inte heller någon strikt uppdelning mellan ”genreöversättare” och översättare av ”högre litteratur”, många arbetar med olika genrer för att försörja sig. Eftersom AI-översättningar ger lägre kvalitet (om efterarbetet inte blir betydligt mer omfattande och tidskrävande än förlagen är beredda att betala för) lär det uppstå en ond cirkel – när AI-systemet delvis utvecklas genom befintliga AI-översättningar med låg kvalitet kommer kvaliteten att sjunka ännu mer. Risken finns att detta smittar av sig på annan litteratur än genrelitteraturen, att kvalitetskraven sänks generellt och att man nöjer sig med det halvbra/halvdåliga och billiga – att förlagen blir (ännu) mindre villiga att betala ordentligt för kvalitet. Och vem kommer att våga utbilda sig till och satsa på en karriär som översättare?

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Litterär översättning är ett mycket komplext arbete. Det består inte av ett mekaniskt grovgöra följt av en finputsningsfas där man lägger på lite förbättringar som grädde på moset, utan är en lång process där översättaren från början till slut använder sig av sin hantverksskicklighet, sina språkkunskaper och sin allmänbildning. En bra översättning är resultatet av oräkneliga små och stora val och överväganden, beslut på övergripande nivå och justering av detaljer, och alla som har redigerat en dålig översättning vet att det tar nästan lika lång tid att bearbeta den som att översätta texten från grunden. I dagsläget och inom en överskådlig framtid befinner sig AI mycket långt från att klara en sådan komplex process.

AI har ju ingen intelligens i bemärkelsen nyskapande och kreativt medvetande. Programvaran bygger på inmatning av enorma mängder befintlig text, det vill säga upphovsrättsskyddat material. Om författare och översättare ska bidra till den här sortens teknik måste det ske med vårt medgivande och med skälig ersättning. Verktyg som kunde underlätta sökande i ordböcker och olika slags research, sökande i ens egna tidigare översättningar osv. skulle säkert välkomnas av många översättare – om vi själva hade kontroll över tekniken och fick ta del av de fördelar den medför. Att vi däremot ska skänka bort vår upphovsrätt och låta teknikföretagen göra stora vinster på vårt arbete är otänkbart.

Vissa förläggares syn på genrelitteratur som en sorts snabb konsumtions- eller brukslitteratur som man inte behöver ställa så stora krav på är förödande. Om eller snarare när kvaliteten på den här sortens översättningar sjunker kommer kvaliteten på litteraturen att sjunka rent allmänt. Kalkylerna om hur mycket förlagen kommer att tjäna på AI-översättning framstår dessutom som orealistiska. När Svensk Bokhandel för ett tag sedan (9/4 2024) intervjuade förlagschefer om deras syn på AI nämndes fördelarna med att man i framtiden skulle kunna köpa översättningar som förlaget äger rättigheterna till och slippa kostnader efter att översättningen är gjord. Med andra ord slippa ersättningar till de jobbiga mänskliga översättarna, och det låter ju strålande ur förlagens perspektiv. Men kan någon verkligen tro att det skulle bli enklare att förhandla rättigheter med stora teknikföretag än med frilansar i ekonomiskt underläge? Förlagen kommer knappast att kunna utveckla egen teknik eller få tillgång till teknik som de har total kontroll över, utan kommer precis som översättarna att befinna sig i ett beroendeläge och därmed underläge gentemot företagen. Och sist men inte minst: det blir lite paradoxalt när förlag som gärna skyltar med hållbarhet och miljöcertifierat papper vill använda teknik som slukar enormt mycket energi, i stället för garanterat resurssnål och klimatvänlig mänsklig intelligens.