Månad: december 2024

– de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens

Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare – allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar – har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket. Det är hög tid att översättarna själva får komma till tals och berätta om sin inställning till och erfarenhet av AI.

Därför inleder vi nu artikelserien ”Översättarröster om AI”, där erfarna, professionella litterära översättare svarar på några frågor och får tillfälle att göra sin röst hörd.

Vissa förläggares syn på genrelitteratur som en sorts snabb konsumtions- eller brukslitteratur som man inte behöver ställa så stora krav på är förödande.

Johanna Hedenberg, verksam som översättare sedan 1990-talet, i många år som facköversättare men sedan 2009 mer eller mindre på heltid som litterär översättare, främst från italienska men också från franska och nederländska.

Använder du artificiell intelligens på något sätt när du jobbar med litterär översättning idag?
Nej.

Om ja – hur? Om nej – varför inte?
Jag är inte emot teknik som kan hjälpa mig i mitt arbete. Men jag tror inte att jag skulle ha så stor nytta av dagens AI-verktyg eftersom de råöversättningar som produceras kräver så omfattande bearbetning. Det går också på tvärs mot mitt sätt att arbeta, när jag försöker se olika samband i texten, hitta rätt ton osv. från början, redan i förberedelserna för översättningen. Jag skulle vara rädd för att missa viktiga nyanser och stildrag i en skenbart ganska färdig text. Dessutom vill jag inte bidra med mitt arbete till att förbättra program som till stor del bygger på olagligt utnyttjad upphovsrättsskyddad text och ytterst syftar till att minska mänskligt konstnärligt arbete.

Har du märkt av någon konkurrens från AI-översättningar?
Nej, inte personligen.

Hur ser du på framtiden för litterära översättare i ljuset av AI-utvecklingen?
Jag uppfattar utvecklingen som ett stort hot mot översättarkåren. Först och främst för att viss genrelitteratur i allt större utsträckning kommer att översättas med AI, vilket kommer att leda till färre arbetstillfällen och till att vissa översättare går över från ”äkta” översättning till att ”tvätta” översättningar till lågt arvode och utan upphovsrätt till de texter de arbetar med. Men också för att det kommer att påverka hela översättningslitteraturen. Återväxten försämras om nya översättare inte får tillfällen till uppdrag inom ”lättare” genrer som kan leda vidare till mer kvalificerad litteratur. Det finns inte heller någon strikt uppdelning mellan ”genreöversättare” och översättare av ”högre litteratur”, många arbetar med olika genrer för att försörja sig. Eftersom AI-översättningar ger lägre kvalitet (om efterarbetet inte blir betydligt mer omfattande och tidskrävande än förlagen är beredda att betala för) lär det uppstå en ond cirkel – när AI-systemet delvis utvecklas genom befintliga AI-översättningar med låg kvalitet kommer kvaliteten att sjunka ännu mer. Risken finns att detta smittar av sig på annan litteratur än genrelitteraturen, att kvalitetskraven sänks generellt och att man nöjer sig med det halvbra/halvdåliga och billiga – att förlagen blir (ännu) mindre villiga att betala ordentligt för kvalitet. Och vem kommer att våga utbilda sig till och satsa på en karriär som översättare?

Vad mer vill du säga om AI och litterär översättning? Ordet är fritt!
Litterär översättning är ett mycket komplext arbete. Det består inte av ett mekaniskt grovgöra följt av en finputsningsfas där man lägger på lite förbättringar som grädde på moset, utan är en lång process där översättaren från början till slut använder sig av sin hantverksskicklighet, sina språkkunskaper och sin allmänbildning. En bra översättning är resultatet av oräkneliga små och stora val och överväganden, beslut på övergripande nivå och justering av detaljer, och alla som har redigerat en dålig översättning vet att det tar nästan lika lång tid att bearbeta den som att översätta texten från grunden. I dagsläget och inom en överskådlig framtid befinner sig AI mycket långt från att klara en sådan komplex process.

AI har ju ingen intelligens i bemärkelsen nyskapande och kreativt medvetande. Programvaran bygger på inmatning av enorma mängder befintlig text, det vill säga upphovsrättsskyddat material. Om författare och översättare ska bidra till den här sortens teknik måste det ske med vårt medgivande och med skälig ersättning. Verktyg som kunde underlätta sökande i ordböcker och olika slags research, sökande i ens egna tidigare översättningar osv. skulle säkert välkomnas av många översättare – om vi själva hade kontroll över tekniken och fick ta del av de fördelar den medför. Att vi däremot ska skänka bort vår upphovsrätt och låta teknikföretagen göra stora vinster på vårt arbete är otänkbart.

Vissa förläggares syn på genrelitteratur som en sorts snabb konsumtions- eller brukslitteratur som man inte behöver ställa så stora krav på är förödande. Om eller snarare när kvaliteten på den här sortens översättningar sjunker kommer kvaliteten på litteraturen att sjunka rent allmänt. Kalkylerna om hur mycket förlagen kommer att tjäna på AI-översättning framstår dessutom som orealistiska. När Svensk Bokhandel för ett tag sedan (9/4 2024) intervjuade förlagschefer om deras syn på AI nämndes fördelarna med att man i framtiden skulle kunna köpa översättningar som förlaget äger rättigheterna till och slippa kostnader efter att översättningen är gjord. Med andra ord slippa ersättningar till de jobbiga mänskliga översättarna, och det låter ju strålande ur förlagens perspektiv. Men kan någon verkligen tro att det skulle bli enklare att förhandla rättigheter med stora teknikföretag än med frilansar i ekonomiskt underläge? Förlagen kommer knappast att kunna utveckla egen teknik eller få tillgång till teknik som de har total kontroll över, utan kommer precis som översättarna att befinna sig i ett beroendeläge och därmed underläge gentemot företagen. Och sist men inte minst: det blir lite paradoxalt när förlag som gärna skyltar med hållbarhet och miljöcertifierat papper vill använda teknik som slukar enormt mycket energi, i stället för garanterat resurssnål och klimatvänlig mänsklig intelligens.